Dagarna går, på något sätt händer det, timmar blir till timmar som blir till dagar. I stallet där jag vistas en del, har ett nytt litet projekt startats. Det ska röjas en ny ridstig. Det finns möjligheter till det i en liten skogsdunge som ligger jämte stallet och hagarna. Nu blev det ett större projekt än vad jag visste om, men det blir mer om det en annan gång. En stig ska det i alla fall bli, vi röjer. Det…
Söndag idag, Mors dag. Det är inte så att vi brukar uppmärksamma den här dagen eller så , det är känslan, en så oerhört kraftig känsla som gör att jag får kramp i hjärtat. En kramp som kommer att sitta kvar i min evighet. Mathias liv. Mitt liv. Söndag igen, 19 veckor har gått. Hittar inte vägen framåt.
I går började jag nosa på jobbet igen. Jag får börja med att jobba 25% några veckor, det är för att jag sakta ska få bekanta mig med små delar av de uppgifter jag ansvarade för i mitt förra liv. Det är en lång resa jag ska göra för att bygga ett nytt liv. Det finns ingen väg tillbaka, om det här på något ofattbart sätt ska gå, så är det en väg framåt som ska byggas. Min vän och…
Maj månad med så mycket sol, färger och liv. Jag lever mina dagar, men har svårt att vara i dem. Livet har knockat mig så brutalt, det känns som en omöjlighet att jag ska resa mig, inte ens en bit i taget. Åker till landet. Landet, det är så mycket Mathias, så mycket. Mathias finns överallt, i varenda vrå finns små eller stora spår. Det är så smärtsamt att vara här. Det är så många fina stunder som fladdrar förbi i…
Försöker lura bort tankarna, längtan och saknaden efter Mathias för en stund och antog erbjudandena om att vara barnpassare och hästpassare. Det är lite olika tyngd på åtagandena, men jag har praktiserat i bägge uppdragen så det bör fixa sig. Båda uppdragen kräver ett visst mått av koncentration så jag försöker lägga Mathias på en annan våglängd, kanske kan det tillhöra bruset för en stund. Hästarna går ute dygnet runt, maten finns serverad 24/7, men vatten ska ordnas och så…
På ängarna vid stallet blommar ängsbräsman, nu när det har blivit så varmt så har blommorna slagit ut snabbt. På bara två dagar har det blivit ett hav av blommor. Jag dröjer mig kvar en stund på ängen, jag har ingen brådska, hästarna betar och är så nöjda i hagen jämte, de lever i nuet. Njuter av det som ges för stunden, inga sorger, inga framtidsförväntningar. Jag väntar på att aurorafjärilarna ska komma till blommorna, det är vackert att studera….
Hur gör man när grunden i ens liv raseras? När livet raseras av en förlust av min älskade Mathias, min son som alltid skulle finnas där. Jag kämpar med att möta en ny verklighet, att få rutiner i en kaotisk tid, när sorgen tar oändligt med kraft. Livet håller på, trots allt. Livet jag lämnade innehöll häst och stall, det var något jag använde mig av för att frikoppla från e-mail, telefonsamtal och möten. Stallet och hästen finns kvar, på något…
Den ofattbara stunden, när jag fick veta att det ofattbara hade hänt, den stunden blev lång. Hur är det bara möjligt att ta in någonting som så i grunden förändrar ens liv. Nu har det gått 4 månader och stunden dröjer sig kvar. För 4 månader så var det en dag när Lillebror gett sig av på resa mitt emellan examen och AT -tjänst. Storasyster med familj pustade ut efter examensfirandet. Det gjorde jag också, städade iordning efter firandet och…
Solen skiner och det är maj, för mig är det konstigt att dagarna kommer. Dagarna får gå och det blir till månader. Jag har svårt att vara med, tomheten är grå. Var är tiden sedan Mathias dog, allt sveps in som i ett dis. Att förlora ett barn, inga ord, det ekar tomt. Jag är med i tiden, på något märkligt sätt är jag med. Nästan fyra månader har gått sedan Mathias korta liv tog slut. Jag står, jag andas, jag…
Åkte till havet för att försöka tina upp livet. Havet var blått idag, precis som himmelen. Är han där ? Styvmorsviolerna blommar och luften blir varm. Tänker på Mathias, vars liv tog slut. Mitt liv fortsätter, det gör det. Livet har drabbat mig, hårt, så hårt så jag kan inte förstå hur det är möjligt. Tankarna snurrar i mitt huvud, som lösa trådar, går ej att knyta ihop. Jag vilar mina ögon på havet, kan jag få vara en stund…