Jag har levt i 285 dagar sedan Mathias tog sitt liv. På något sätt går dagarna, jag stiger upp, sedan sätter jag den ena foten framför den andra och försöker med viss styrfart ta mig igenom dagen. De senaste dagarna har jag inte fått fart i styrfarten. Det tog stopp och jag rasade. Jag saknar Mathias på ett sätt som inte går att beskriva, smärtan och saknaden övergick i en känsla av panik som inte riktigt gick att reda ut , trasslade in mig…
En vacker dag idag. Det har varit några varma fina, stilla höstdagar. Det liksom doftar höst. Det doftar höstfärger. Mathias gillade sådana här dagar. När himmelen är klar och ljuset håller i lite längre på kvällen. Det var de mörka dagarna han ogillade. En dag som denna hade han säkert tillbringat nere i hamnen. Iklädd snickarbyxor, benlängden lite för kort. En doft av tjära sprider sig runt hans gestalt. Snickarbyxorna fick hänga på balkongen även om han själv inte alls hade…
Mathias är saknad av många. Jag är så rörd och tacksam över de bevis jag får att han har gjort intryck på människor han mött. Nu ska jag publicera ett alldeles speciellt bevis. Det är två av Mathias nära och fina vänner som har skrivit text och komponerat musik till en låt till Mathias. Det är Marit och Albin som skrev låten efter Mathias begravning. Under sommaren fick jag ta del av text och inspelning, nu delar jag låten här, godkänt…
Det är söndag. Det var det för 9 månader sedan också. Det var en söndag Mathias tog sitt liv. Livet innan den söndagen var ett hyfsat bra liv. Livet som var ett annat liv. Det som inte var bra var att Mathias var sjuk, han var inlagd på sjukhus för medicinering, men det skulle bli bättre. Han ville tillbaka till sitt liv som det var när det var bra, trodde jag. Jag trodde på det han sa, jag trodde på det läkare på sjukhuset sa, att…
En sådan här dag igen. Jag saknar Mathias. En sådan dag. Tänker , tänker. Tänker på Mathias, på hans lidande. Hur han kunde utstråla sådan värme och må så dåligt. Så ofattbart dåligt. Så är jag där igen, tänker på hur vi var i Göteborgs Universitets aula, den där kalla januarikvällen, den fredagen den 12 januari. Aulan var fylld av mammor och pappor till de läkarstudenter som ska ha sin avslutning. Stolt är jag förståss när lillebror får ta emot…
Resan till norra Norge har varit planerad ett tag och nu var det dags. Min andra resa till Narvik i mitt andra liv, det liv som blev, efter det att Mathias tog sitt liv. Inkvartering i lillebrors lägenhet. Han har bytt lägenhet sen sist, nu till en som är större och ljusare. Det blir också en helt annan mysfaktor när köket är välplanerat och med diskmaskin, en viktig detalj. Och så braskamin. Ett flott ställe och att få komma och bo där var…
Datumet 30 september var och är en dag fylld av kärlek. Det kommer den att vara varje år i hela mitt liv. Idag för 30 år sedan startade vi vår livssaga. Mathias och min. Mathias hade bråttom till världen, han hade sedan allt för bråttom att lämna den. Hans liv blev kort, hans saga fick inget fint slut. Den slutade i en tragedi. Mitt fina lilla älskade höstbarn. Jag längtade så. Jag var 29 år när Mathias föddes, lika gammal…
Jag ser ut som vanligt, men jag är inte jag. Jag var en helt vanlig trebarnsmamma, men nu har jag förlorat något av det värdefullaste jag hade. Hur lär jag mig att leva med det? Väckarklockan ringer som vanligt, jag är redan vaken. Mina tankar är hos Mathias. Åker till jobbet, lyckades vara koncentrerad en stund i en diskussion, kanske till och med engagerd. Det som i mitt tidigare liv var självklart, tar nu så mycket kraft och energi. Jag måste anstränga…
Mathias har varit död i 8 månader. Det är lördagsmorgon igen, det har varit några sådan sedan den 14 januari. Ibland på lördagar hade Mathias och jag frukostscype, om vi ringde varandra var lite beroende på det berodde på hur sen fredagskvällen hade blivit samt hur många öl som hade halkat ner. Skallebank eller inte. Vissa lördagsmorgnar startade jobbet i hamnen så tidigt att övrig aktivitet fick läggas åt sidan. Hursomhelst så är lördagsmorgonen starten på helgen och det var…
14 september, 8 månader sedan Mathias tog sitt liv. Det svarta hål som bosatte sig i min kropp den dagen som Mathias dog, det fortsätter växa. Jag blev en annan. Jag tycker världen är färglös. Söker efter mening, men orkeslösheten vinner. Regnet har nått västkusten, jag tog på mig regnkläder och gick ner mot havet. Min regnjacka, den får vara som ett skydd mot världen. Jag sätter mig på vid stranden och fokuserar på vågorna och dess väg in mot land. De…