Bläddra efter
Författare: Kerstin

En del av Bohuslän

En del av Bohuslän

Att tiden överhuvudtaget har fortsatt att gå sedan den söndagen i januari. Saknaden efter Mathias har varit så intensiv i veckan som gått, i allt jag gör och ser finns minnen. En vän och jag packade ner det vi behövde för ett besök på landet. Planerade för en lördagslångpromenad, att  regnkläderna var med kollades en extra gång. Fixade havskräftor och vin. Det blev fredagskväll med mycket prat. En fin vän. På lördagsmorgonen sken solen från en klarblå himmel, vi öppnar dörren och släpper in…

Läs mer Läs mer

Tyngd av livet

Tyngd av livet

Ny vecka med en tung start. Jag har saknat Mathias många månader nu, inne på tredje årstiden utan Mathias.  Att det bara är början på min livslånga saknad och bara början på mitt andra liv, de tankarna försöker jag ständigt mota bort. Jag vet att det här livet är ett svårt liv. Nu jobbar jag 50% och har gjort så ett tag. Det är mycket intryck, mycket att sortera upp, strukturera och komma ihåg. Jag får anstränga mig så mycket för att försöka hålla…

Läs mer Läs mer

Söner får inte dö

Söner får inte dö

September månad, skön höstluft och en stilla dag. Stallkompisen och jag har bestämt oss för att ta med hästarna på långritt i skogen . Vi packar bilarna och putsar hästarna. Plockar fram träns, sadel, benskydd. Benskydd, då skär en kniv in i mitt hjärta. Benskydden har jag inte använt  sedan den 14 januri. Då var de nya och jag skulle prova dem på Deily, red ett dressyrpass på förmiddagen. Åkte hem och ringde Mathias.  Det hade vi bestämt dagen innan, vi…

Läs mer Läs mer

Nära havet

Nära havet

Björnbär, snår och taggar, terapi. Jag har tagit mig ut mot havet, till det ställe där björnbärssnåren täcker sluttningen, ett fint söderläge. Samsas med kossorna om de sista bären. Kossorn gillar björnbär, det gjorde Mathias och det gör lillgossen, så jag har fint sällskap. De ser faktiskt väldigt kloka ut och ögonen, det är de finaste ögon jag sett. Undrar om de känner vad jag känner. Det ser ut som om de förstår. Buskarna har producerat så mycket bär i sommar. Nu är det inte så…

Läs mer Läs mer

Om hösten samlas svalorna

Om hösten samlas svalorna

Hösten kommer, så är det. Jag brukade tycka om hösten, en riktigt bra årstid. Den klara kyliga höstluften, alla färger blev så vackra. Det var liksom något med ljuset. Men det har hänt något med ljuset i år, de klara fina färgerna är borta, allt är som i ett dis, matt …grått. Kan inte komma undan , det blir höst. Jobbet drar igång, där är det som vanligt, allt pågår som om ingenting har hänt. Hur ska jag kunna tona in, sluta tänka på Mathias död,…

Läs mer Läs mer

Kamratstödjare

Kamratstödjare

Sista dagen på semestern. Jag åker till havet, kanske kan hämta kraft, kanske kan sortera tankar. Går genom den gamla tallskogen, det är så tyst. Sommargästerna har packat ihop parasollerna och stängt igen sina stugor. Jag går på stigen som är täckt med tallbarr, låter tankarna komma på samma sätt som moln som rör sig förbi solen. Det är lätt att gå, lätt att gå utan mål. Stigen slingrar fram mellan tallstammarna. När jag lyfter blicken så har jag en vidsträckt utsikt över Stigfjorden. Så många…

Läs mer Läs mer

Den stormiga dagen

Den stormiga dagen

På landet är det lugnt. Det fanns stunder i mitt förra liv när jag längtade efter en stund av vila, lugn och reflektion. Det känns som om det var i en annan tid, en annan värld. Nu är det lugnt , men det lugnet är av en helt annan sort, det är sorgen, saknaden och tröttheten. Ett sorgetäcke som ligger tungt över hela min tillvaro. Lillebror har lämnat staden norr om polcirkeln för några veckors semester och gör ett besök på…

Läs mer Läs mer

7 månader

7 månader

Sommaren går mot sitt slut. I går var det 7 månader sedan Mathias sjukdom to hans liv. Hur är det möjligt? Jag försöker förstå det ofattbara, han är inte här. Mina tankar är långt bortom molnen. Där finns kanske en annan tillvaro. En plats för återförening. Jag älskar dig så, så älskad.

Sensommar

Sensommar

Går en promenad på landet. Fälten har övergått i gulbrunt. Stararna samlas i flockar. Regnet har kommit. Berghällarna håller kvar solvärmen. Hösten är på väg. Första sommaren utan Mathias är snart över. Jag gråter, jag tappar tid och rum.  Jag är så trött, försöker minnas, minnet är borta. Svårt att sova. Kommer jag att orka? Allt är blekt och meningslöst. Sommarveckorna på landet har för mig förflutit i sorgens tecken. De lugna dagarna har jag försökt fylla med bak och…

Läs mer Läs mer

Äkta vara

Äkta vara

Många soldagar har det blivit i sommar. Många båtturer, många koppar kaffe. Många tankar på Mathias, många. Många känslor av tomheten som blivit när Mathias är död. Det är så mycket i ett barn, det är en så stor del av livet. Att vara på landet och brottas med tomheten och tankarna kring det här livet är så tungt. En gång har jag varit och tittat på träkajaken, som förvaras i ladan. Den kajak som Mathias själv byggde, så mycket pyssel ,…

Läs mer Läs mer