Jag har ont i mitt hjärta. Jag sörjer Mathias. Att det skulle finnas någonting i dessa orden om att det blir bättre med tiden, det är ingenting som stämmer med min verklighet. För mig låter det som en myt, att de dagar som passerar skulle mildra min förlust. Eller mildra tankarna över Mathias förlust av livet. Nu är det i alla fall så att jorden fortsätter snurrar och med det livet, dagar som blir till veckor, som blir till år….
I veckan som gick, inföll suicidpreventiva dagen. En dag som världshälsoorganisationen (WHO) instiftat för att sätta arbetet med att förhindra självmord på agendan. Ljus tänds också vid många platser i landet för att minnas de som inte orkade och de som kämpar och för oss som finns kvar. 1441 människor i Sverige tog sitt liv under 2020. 4 människor varje dag. Så många människor med oerhört sårbara själar, så att det i den stunden inte finns någonting som gör att…
Så är det vårmånad på gång. Påskhelgen är över igen och jag har till och med hunnit jobba några veckor efter det. Påsk, ja, den helgen får liksom bara flyta på. Såsom det liv som blev. Jag vill inte tänka så mycket på helgen som sådan, ständigt försöker jag trycka bort tankarna. Det är mycket av en familjehelg och den sortens helger vill jag helst sudda bort ur kalendern. Däremot så tar jag de extra lediga dagarna till lite extra…
Tiden går. Ja, inget konstigt med det. Men för alla dem som fått uppleva ett trauma, då är det ingen konstig reflektion. Många av dem med trauman på livslinjen, skriver eller talar om det, hur märkligt det är att livet fortsätter och att tiden går, att det är möjligt när livet tog slut. Vi som har någon i vår närhet som begått självmord, vi är ganska ensamma om det vi måste leva med. Och samtidigt uthärda. För att riktigt förstå…
Söndagar, speciellt de söndagar som har datumet den 14 : e . Det var en sådan den här månaden. Jag vet att de finns, jag kan inte göra någonting åt det, det var en söndag som det obegripliga hände. Mathias liv tog slut. Hans liv blev så kort. Skulle det vara hans tid på jorden. För Mathias hade så mycket energi, så mycket ideer , så mycket inspiration att dela ut för han behövde dela ut, det räckte till fler….
Ljuset kommer åter, våren är på gång. Fåglarna börjar ägna sig åt sång, inte bara födosök. Mars månad är också ugglemånad. Mina grusvägar runt stallet är så bekanta, fast ändå inte. Det är ständigt nya skiftningar, nya händelser, nya ljud. Vi är på väg hem från ett ridpass, och så får jag höra ett ljud, ett visslande ljud. Det är bekant, ja, jag vågar nog gissa på att det är en sparvugglas sång. I allt som sker, i stort som…
Nu har det verkligen varit vinterstämning och vintertider under några veckor. På riktigt. Rimfrostigt och kyligt. Och så snö, av sådan har kommit 10 cm och länge var den mjuk, genuin fin pudersnö. Fint och precis så som jag vill att det ska vara när det är snö. Över en vecka utan att temperaturen varit över -3, typ. Rentav riktiga vintervägar. Det här hade Mathias verkligen gillat. Nu börjar snön smälta och den försvinner fort här på västkusten. Tanken slår…
Helgerna är över ännu en gång, ljusen har brunnit ut och det var precis så tomt utan dig som jag var så rädd för. Nytt år igen och tiden bara går, jag undrar återigen hur det bara kan vara möjligt. Den tredje årsdagen har passerat, den dagen tog slut den också. Dagar som är fyllda med trassliga, tunga tankar. Ångest. Skuld. Den 14 januari , den dagen tillbringades ute, ute i naturen med vandring på slingrande stigar. Platsen var hindens…
Så är det den 14 januari. Tre år har passerat sedan den dagen då Mathias tog sitt liv. Tre år utan Mathias. Sorgen är lika påtaglig och gör lika ont nu som då.De senaste veckorna har tankarna varit tunga, djupa svackor och mörka stunder. Att minnas hur det var för tre år sedan. Mathias som hade rest tillbaka till Stockholm efter julhelgen. Att han blev patient på Nacka för att justera medicinen. Mathias och läkarna som informerade om att det…
Om att aldrig sluta gå. Om att fokusera på vardagens små händelser , att inte stanna i uppförsbackarna, att ständigt kämpa på. Att ta den kampen, varje dag. Men också om att få trilla ner i sorgens mörker. Om adventstider. December månad, ångestmånad. Den 3:e julen utan Mathias kommer allt närmare och saknaden är enorm. Om ännu en sömnlös natt. December veckorna är svåra, helgerna är mörka. Adventsljusen i fönstren i husen häromkring är tända. Ljusen har varit tända i…