Hösten är här, på riktigt. Mörkret blir mörkare, gråvädret blir gråare. Det tunga blir allt tyngre. Höstvardagen med de svåra känslorna, de svåra som finns där, inte tar någon längre paus, inte på dagen och inte på natten. Sorgen består av så många känslor, starka känslor och det kan vara en förklaring till tröttheten. För sorgen är så tröttande. Så nu är det en ny höst utan Mathias. Och en Corona höst som i och för sig inte inte tillhör…
Tiden läker alla sår. Det stämmer inte. Det fungerar inte på det sättet, såret finns, det läker inte, det blöder. Älskade Mathias, hur skulle det kunna läka? En saknad som aldrig ger sig av. Att vara tvungen att inse att någon som är mitt i livet, just börjat sitt vuxenliv , mår så dåligt i en psykisk sjukdom att han tar sitt liv. Den förlorade framtiden för Mathias, för oss efterlevande gör att jag sjunker neråt, ner i den djupaste…
Så var det dags för en helg med vandring tillsammans med en vän. En höst vandring. Vandringsleden var noga utvald, efter säsong , tillgänglighet och biotoper. Vi skulle starta söderöver, på Bohusleden och gå utanför storstaden. Pga rådande omständigheter med corona och med lite logistikproblem fick vi göra en omplanering, en dags vandring på leden och en dags vandring vid havet, men vandringen blev av. En helg att fly från vardagen. Vandring fungerar också som meditation och meditationen är till…
Din långa gestalt.Dina ärliga ögon.Ditt glada skratt.Du fick mig nästan alltid att le. 32 år, Mathias 32:a födelsedag idag. Ännu en födelsedag. Ännu en dag där tankarna går till det tomrum som Mathias lämnat.Det blir inga kramar, det är bara tomt. Så tomt, det som finns här är aldrigheten.Att Mathias mådde så dåligt, att han bara såg mörker, det gör så outhärdligt ont.
I dag, på suicidpreventiva dagen den 10 september, tänds 1 588 ljus i Sverige. Ett för varje person som tog sitt liv förra året. Det tänds ljus för alla dem som inte orkat, för alla som kämpar, för oss som finns kvar. Det blir många, många ljus. Så många. Jag tänder ett för Mathias. Vars frånvaro är så starkt närvarande. Saknar dig så, idag och alla andra dagar. Det är nu 2 år och 8 månader sedan du blev min…
Nu är lillebror äldre än storebror. Mathias föralltid 29 år 3 månader. Nu har lillebror passerat storebror. Mathias blir bara yngre, vi fortsätter våra liv.Återigen tar känslan av förvirring och förtvivlan över. Verkligheten är skoningslös.Jag är tillsammans med min gråt en stund. Jag vet att jag kommer att orka imorgon igen, det har jag visat.Älskade , älskade Mathias, så fel att du inte är här, snart skulle du blivit 32.
Så blev det sommar, riktig svensk julisommar, lite varmt, lite kallt, lite regn och lite sol. Lite fjärilsskådning har det blivit när solen lyst från en klarblå himmel och temperaturen varit över 15 grader, en aktivitet som tar koncentration, för mig så blir det lite som att vara i en bubbla, avskärmad från den verklighet som finns därutanför. Den värld och verklighet som innehåller så mycket saknad. Lite häst aktiviteter har det blivit, men min fina fyrbenta vän trivs så…
14 juli 2020, det var några dagar sedan det datumet stod i almanackan som dagens datum. Den dagen var det precis två och ett halvt år sedan Mathias inte orkade kämpa mot mörkret. Då det blev ett stort hål i min verklighet, då det blev ett tomrum som ingen kan fylla. När jag möter någonting som påminner om Mathias, så börjar såret att blöda. Det är saker , platser, lukter, aktiviteter som påminner om aldrigheten. Och det är ofta det…
En junimånad till har passerat. Ytterligare en midsommarafton har ägt rum Sommaren pågår. Den tredje sommaren efter Mathias död. Aldrigheten är svår att stå ut med. Att möta alla dessa dagar med sorg och saknad, det tär, det gör mig så trött. Tillvaron på landet sänder ut tysta skrik, de tysta skriken ekar ……Mathias. Så är det, tiden finns att tänka, tid tas för att återigen förstå att Mathias inte kommer hit. Det går inte att stänga av, stressa på….
Landar hemma efter en så intensiv vecka. Det uppskruvade, intensiva och stressande tempo har byggts upp på jobbet. Så mycket som ska hända på en gång, nya kontaktvägar och uppgifter som måste lösas nu, helst igår. Det är en till omorganisation som ska kännas in. Kollegor som är inriktade på att fixa lösningar, men de är på samma stressnivå som jag. Tyvärr är det inte det den mest optimala situation. Vi är alla under press, jag ser att förmågan att…