En miljon djurarter närmar sig utrotning.
Detta finns att läsa i den hittills mest omfattande studien från IPBES, FNs expertpanel för biologisk mångfald. Rapporten publicerades i veckan som gick.
Att vi människor snabbt behöver ändra vårt sätt att leva, det är uppenbart.
Grundläggande förändringar behövs inom all områden, tekniska, sociala. Vi behöver förändra vårt tankesätt, våra mål och värderingar, och vi behöver börja nu.

Förstörelsen av naturen räknas inte när varor produceras. Det vi kallar ekosystemtjänster ses som en oändlig resurs. Försörelsen och ensidigt utnyttjande drivs på än hårdare av vår besatthet av ekonomisk tillväxt. Tiden för att tala om nedväxt, skulle börjat för längesed, den beska eftersmaken blir allt beskare.

Att bevara naturen och återkalla det vi har förstört eller tagit bort är en av nycklarna till ett hållbart leverne.
FNs vetenskapliga exportpanel för biologisk mångfald har studerat rapporter från det senaste 50 åren och bedömt de förändringar som skett under den tiden. Resultatet är att naturen är i kris, att naturen och den biologiska mångfalden är ansträngt till bristningsgränsen.

En miljon djurarter, jag försöker tänka och jag försöker förstå, det är svindlande siffror. Vill jag verkligen vara delaktig i det, vill jag vara med och bidra till det. Vill jag vara medskyldig till att utrota djurarter.

De senaste 50 åren finns beskrivna, och jag har  varit med de senaste 50. Jag har redan varit delaktig förstörelsen Mathias var alltid så intresserad av vilka förändringar i naturen jag kunde se. Vad som hänt sen mina barndomsår. Han undrade hur det såg ut i landskapet där jag växte upp. 
De berättelserna handlade ofta om de betade ängarna, de små ängsstyckena avgränsade med stengärdsgårdar. De fina kossorna som betade på ängarna från tidig vår till sena hösten.  Ängarna med alla blommor, fjärilar, humlor och bin. Allt blir förskönat när man tänker tillbaka på det som varit, men jag minns inte så fel. Den mängd av blommor och fjärilar finns inte nu. Storskalighet, det ordet hade ännu inte uppfunnits, då var det ännu mularnas marker.
Han stannade gärna i tanken på mularnas marker, ibland sa han; Sluta nu mamma, jag orkar inte mer. Jag orkar inte släppa den bilden och tvingas förflytta tanken till nuet.  

Mathias , så engagerad och med den förståelsen. När man väl börjar förstå hur vi förstör, då finns signaler överallt. De är svåra att backa ifrån.
Jag vet att Mathias hade kunnat agera, han hade kunnat jobba med återställningsprojekt. Jag förstår att han inte kunde revolutionera, men att vara en källa för kunskap, att förklara, att kämpa för att få  fler att förstå. Att outtröttligt finna nya vägar för att påverka, för att driva en förändring

Jag saknar min son, saknar så innerligt, mitt älskade barn.
Jag saknar min vän och inspiratör.

Rapporten har uppmärksammats i media. De får inte tappas bort i det tunga nyhetsflödet, önskar att den aktauliseras och får uppmärksamhet på bästa sändningstid flera dagar varje vecka. Inte bara denna veckan.

Packar och planerar för att hälsa på Lillebror. En resa till grannlandet. Till staden norr om polcirkeln. Stannar där i grannlandet över en vecka, över 17 maj.

 Resan blir med tåg.

 Länk till IPBES på insta : Top 5 causes for natures destruction https://www.instagram.com/p/BxRn342BgZ2