Många soldagar har det blivit i sommar. Många båtturer, många koppar kaffe. Många tankar på Mathias, många. Många känslor av tomheten som blivit när Mathias är död. Det är så mycket i ett barn, det är en så stor del av livet. Att vara på landet och brottas med tomheten och tankarna kring det här livet är så tungt.
En gång har jag varit och tittat på träkajaken, som förvaras i ladan. Den kajak som Mathias själv byggde, så mycket pyssel , så mycket känsla han planterade i det projektet. Så nöjd han var när vi flyttade kajaken till landet. Mathias ögon lyste av stolthet den dagen när vi bar ner den till Gullmarn för en premiärtur i saltvatten. Sommargästerna beundrade och Mathias berättade gärna om bygget. Modellen heter Isfjord och enligt Mathias så är den initialrank, men när väl farten är uppe så håller den kursen och tar vågorna bra. I fjol var Mathias ute på Gullmarn när det blåste 20 m/s. Kajaken måste testas och se att den håller för de tuffa väderförhållandena också. Det kan vara så att ovädret överraskar. Men med hans kajak och grönlandspaddeln gick det utmärkt. Jag provpaddlade den fina kajaken i fjol och kände att med lite träning så kan jag göra små turer. I år blir det inget, det gör alltför ont.
Istället ger jag mig av på björnbärsplockning. Tidigare har jag identifierat två fina björnbärsställen. Ett fint ställe finns i kohagen, ja inte bara kor, hela familjen ko är där, kossor , kalvar, tjur och elstaket. Ett fint ställe till finns utanför Fiskebäckskil, då blir det att plocka i sällskap med sommargäster. Jag väljer kofamiljen. Vi är flera familjemedlemmar som plockar och ännu flera som äter. Det är sommarsmak och det är mersmak.

Jag tänker på allt, fram och tillbaka igen. Var gick det så fel? Hur kunde livet bli så outhärdligt? Alla tankarna sliter på mig, de gnager och de ältas. Tankarna snurrar, orkar inte, hur ska jag hålla ihop, stå ut. Leva i min outhärdliga verklighet. Stångar mig vidare.

Varför är du inte här med oss, jag älskar dig och saknar dig, älskar dig och saknar dig.