I dag är det 13 månader sedan Mathias tog sitt liv. Ingenting blir någonsin detsamma.
Hur kan tomheten vara så tung.

Alla dessa månader av skuld, ånget och samvetskval. Vad skulle jag ha sagt, vad skule jag ha gjort? Hur uppfattade Mathias vad jag sa, hur uppfattade han våra diskussioner, våra samtal om psykisk ohälsa, om viljan att komma tillbaka till jobbet, om hans oro för att få struktur på sina forskarstudier? Jag förstod inte om det var någonting som han sa , som jag borde ha uppfattat som en grov varningssignal.

Spec – Riksförbundet för suicidprevention och eferlevandes stöd – har en  en stödgrupp för alla som förlorat någon i självmord. Det är en fb grupp där det delas tankar kring det liv som blev, all skuld och skam som de flesta som drabbas går omkring och bär på. Nu har jag också blivit medlem. Det är så många mammor, pappor, syskon, barn, fruar, män, vänner som förtvivlat lever i sin sorg,  sin skuld och försöker klara de dagar som kommer.
Under den korta tid som jag varit med i gruppen har jag märkt att det är så många nya närstående som tillkommer, det tillkommer nya varje dag. Gruppen fortsätter att växa snabbt.
Vi är många som blev lämnade kvar.

En av mina vänner lockade med lunch och frökatalog idag, det blev långlunch. Det passade då jobbet är inne i en intensiv fas, det är hektiska dagar, långa blir de också. Jag har inte kraften att bara tugga på som jag gjorde innan. Ett avbrott med prat om fröer gav lite luft i den inrutade dagen och eftermiddagen blev ganska så effektiv. Det blev många fröpåsar också , tomater , bönor, squash och så blommor. Blommor som kan sås när grönsakerna är skördade, för att binda kväve till jorden. Dessutom blommor  som insekter och fjärilar gillar. För min del blir det ett intressant experiment, så har jag inte odlat tidigare.
Det är en ny ide´, Mathias uppmuntrade alltid nya idéer, ville alltid höra om nya idéer, hade alltid kommentarer om nya idéer. Jag saknar Mathias så  väldigt mycket och längtar mest efter honom hela tiden. I vissa stunder blir saknaden på gränsen till outhärdlig.

Min kärlek och saknad kommer alltid att finnas kvar.