Vi har varit på kyrkogården, på den plats som vi valt till Mathias. Vi var där under björken i backen upp mot skogen. Nu har vi sänkt ner urnan, nu vilar han i jorden.

Storasyster med man och lillgosse kommer på morgonen, lillebror är hemma hos oss. Det är en grå dag och när vi kommer till kyrkogården får vi ta med oss urnan till gravplatsen, det är bara vi som är där och det är vi som sänker ner askan i jorden. Snön har precis smält, växterna har inte kommit igång efter sin vintervila , det är ju tidig vår.  I skogsbacken intill fortsätter vår-fåglarna sjunga, de slutar inte, tiden står inte stilla. Allt fortsätter, det är mitt liv som är förändrat.
Mathias döptes i den här kyrkan den 12 mars 1989, nästan precis 29 år sedan.
Hur ofattbart är det som hänt?

Vi lämnade blommor vid graven, röda rosor och vide. Vide för att Mathias tyckte om våren och vide blommar tidigt och ger näring åt hungriga insekter. Röda rosor för att vi älskar dig.

Nu kan jag gå till Mathias grav, den är inte längre bort än så.