Det är terapi. Tankarna tvingas in på någonting annat, får tiden att gå. Att jobba med jord och planering av trädgårdsland är så att säga rätt jordnära, det kräver närvaro. Så är det också så att grönsaker odlade i trädgården är godare. För att få kunskap, inspiration, någonting att öva på och kanske till och med få större skördar, så har jag deltagit på en kurs i ekologisk odling.
Kursen var en födelsedagspresent från familjen, noga uttänkt och det är en sysselsättning som passar mig,
För hästgödsel har jag i mängder. Så här ska det hända saker, det tror jag iallafall nu. Nu i februari, innan säsongen drar igång. Minns samtidigt att jag har stor konkurrens av kålfjärilslarver, rovfjärilslarver, jordloppor, skator och sniglar. När fokus är på alla dessa små varelser på jorden så tror jag att Mathias hade sagt någonting i stil med, kör på, de ska också ha någonting att äta. Han hade omsorg om de små.

Kursen är inspirerande. Många praktiska tips på hur man planerar och bygger sin odling, i pallkragar och på större ytor. Tips på böcker finns också, jag fastnar med Stefan Sundströms bok i min hand. Mathias fastande också för Stefan Sundström, mest hans musik, tror jag. Undrar också om det var för hans klimatengagemang, hans okonventionella framtoning, hans vägran att böja sig för allas förväntningar. Sundström har gått sin egen väg.
Under en sommar på landet spelade Stefan Sundström på Slussen på Orust. En fredagskväll i juli, Mathias ville ha sällskap dit. Jag följde inte med. Jag hade inte kunskapen om de skarpa texter han skriver , en dålig bortförklaring av mig . Idag vet jag mer, om mycket. Viktigheten i att försöka vara nära. Viktigheten i att lyssna. Jag vet så mycket mer om saknaden av djupa samtal. Ensamheten i sorgen.

Stefan Sundström, artist och klimataktivist. Han är dessutom hobbyodlare. Han har fingrarna i jorden.
Mathias introducerade.
Stefans lilla gröna, titeln på boken som jag fann på kursen. Den boken har jag nu reserverat på biblioteket här hemma.

Mer fakta strös ut på kursen, vi fastnar i en diskussion om att näringsvärdena i grönsaker har sjunkit katastrofalt sen 70-talet. En medvetenhet börjar långsamt växa i konsumentledet, vi verkar ta till oss informationen om att konstgödning, långa transporter och med det hållbarhet medför sämre näringsinnehåll. När tomater odlas i näringslösning, utan kontakt med jord, gynnar knappast den biologiska och kemiska balansen i kroppen. Vi har ändrat en del förutsättningar för vårt samspel med de snälla bakterier och därmed påverkas vår hälsa.
Mina funderingar går så klart till psykisk ohälsa. Har vi kommit för långt ifrån jorden?

Att vara nära maten, det kanske inte är någon meningslös sysselsättning, det är ett sätt att sakta se till de dagar som kommer. Livet pågår där i min trädgård, det fortsätter att snurra runt i det eviga kretsloppet.

Lägger till Stefan Sundström på min idollista, klimataktivist och odlare. En kombination som andas framtid.
Mathias, vägvisare i mycket.