I dagarna är det tre år sedan Mathias tog sin examen på KTH. Nu hade han fullföljt den utbildning han startade 7 år tidigare. Utbildningen tog inte sju år, han hade två års uppehåll under den perioden. 2012 ,då var det att tjäna pengar och genomföra sin resa till Colombia. 2014, Vildmarksledarutbildning på Malungs folkhögskola. Dessa två år kräver sina egna inlägg, så det blir i senare avsnitt.
I början av juni 2015 presenterade Mathias sitt exjobb på KTH, det var många timmars arbete som nu skulle förklaras för en samling handledare, professorer, studenter och så familjen förstås. Många telefonsamtal hem hade det också hunnit bli, det var mycket diskussioner och korrekturläsning. Jag kommer ihåg att den majmånaden var helgerna avsatta till exjobbsarbete. Så mycket jobb och finslipning för att få exjobbet klart och färdigtryckt till presentationsdagen, alla detaljer på plats. Sen var det själva presentationen, den omstrukturerade han några gånger, allt för att få en tydlighet i det budskap han ville framföra.

Vi i familjen, min man, jag och Karin ( gudmor) packade in oss i bilen för att vara med och lyssna, gratulera och fira. Det var soligt och fint så vi bestämde oss för att titta på lite fjärilar på vägen. Ett stopp hade vi vid Bråviken, precis vid tågspåret visste vi att en sällsynt fjäril höll till. Men vad vi inte visste var att man inte får uppehålla sig på banvallen, polisen kom och kallade in oss fjärilsskådare med denna upplysning, en tydlig upplysning, det gick inte att missförstå. De upplyste också om att all tågtrafik var stoppad förbi platsen, de var först tvungna att kontrollera så att ingen avsiktligt gick på spåret. Vi fick till slut en bild på polisen som kollade foton på fjärilen, den hamnade på instagram. Mathias var så klart snabbast med att kommentera och ville höra alla detaljer om händelsen, flera gånger. Han var väldigt road av hur vi tänkte, eller rättare sagt inte tänkte, ett ämne som han återkom till, med sitt härliga leeende på läpparna.
Tre år senare har jag haft en kontakt till med polisen, när de kom med beskedet. Tre år senare har jag själv ett så förändrat liv pga självmord. Tre år senare har det som verkade så ofattbart, att någon, vem det än skulle vara, skulle vilja ta sitt liv, nu har det hänt min son. För tre år sedan hade jag inte riktigt tagit in ordet självmord, händer det, det var något som var för svårt. Självmord, så svårt.

Väl framme på KTH  blev vi, storasyster och storasysters man visade till konferensrummet där presentationen skull hållas. Mathias var där och ordnade med den tekniska utrustingen, kanske något nervös, det brukar bli bra då. Det blev bra. Mathias fixade det fint.  Han fick några kluriga frågor av opponent, handledare och professorer, han besvarade frågorna bra och på ett pedagogiskt sätt. Där och då fick han sin examen, ett kvitto på utförd utbildning. Master, Sustainable technology.

Mathias var så nöjd och glad den dagen. En vecka senare började han sin anställning, han blev anställd för att jobba med livscykelanalys, han hade nått sitt mål.
Så många gånger Mathias har sagt att han är så glad över att få arbeta med något som han tror på , så många gånger han uttrykte att det var detta han ville bli expert på. Och jag trodde på det.

Jag förstår att Mathias inte skulle kunna förändra världen genom sitt arbete och engagemang, men jag är övertygad om att han skulle kunnat göra förändringar i det lilla ,och framförallt had ehan kunnat ifrågasätta. Han hade utbildningen, han hade kraften , han hade viljan, han hade drömmarna.
När blev livet olevbart?

Du fanns ju där för så många, du hade plats i ditt hjärta för så många, du hade omtanke om både djur & människor , du hade framtidsplaner. Varför, VARFÖR?

Min värld har rämnat.