I helgen som gick var det dags för Vårrundan på Kinnekulle. Vårrundan är hantverks och konstutställningar öppna både lördag och söndag.  Sofia Lind, Anna Pousette och Västkusten Watch (Karin och jag) hade utställningen tillsammans i Österplana gamla skola. Vi hade jobbat för att få ihop temat under hösten och nu var det dags. Karin har varit centralperson, planerat och hållit i alla kontakter. Anna och Sofia har varit med och presenterat sina konstverk, Karin tog hand om alla besökare och berättade om våra naturmotiv. Så många besökare och så stort intresse. Det var så många som gillade temat Shoreline. Det blir att printa fler motiv och leverera beställningar.

Jag har varit väldigt frånvarande, frånvarande i allt, var inte med på plats. Jag är alltför trasig, det finns inga reservkrafter att ta fram, det går inte att orka, mitt hjärta är så söndrigt.  Mathias stöttade oss i vårt fotande, men nu gick det inte, trots Mathias engagemang för naturen. Omöjligt att genomföra en helg i en utställningslokal. Omöjligt att möta människor.

Karin har jobbat så mycket, varit med hel tiden och tagit emot besökare. Hon uttryckte att det är så många känslor, känslor av ytterligheter. Mathias är död samtidigt som det var lite kalasstämning i utställningslokalen, med alla glada besökare och många gamla vänner som var där.
Det är svårt att ta in, det blir en overklighetskänsla. Livet runt omkring fortsätter.

Mathias tyckte verkligen om att vi delade med av oss av vår kunskap om natur, djur och detaljer. Han kommenterade ofta våra bilder och texter. Ville att vi skulle hitta kanaler för att sprida kunskap och få människor att förstå att vi behöver naturen, den däremot klarar sig alldeles utmärkt och mycket bättre om vi inte finns här.

Mitt liv har stannat och allting har upphört, det känns som om tiden inte existerar. Dagar har gått sedan Mathias tog sitt liv, det är så märkligt. Nyss var han här hos oss, med sitt varma skratt, sitt livfulla ansikte, sitt övertygande i att ingenting är omöjligt. Omöjligt att förstå att han är borta, omöjligt att förstå hur jag ska orka, omöjligt att skapa mening i livet.