Jag kan inte säga att det här är reflektioner som motsvarar de som blev när Mathias reflekterade, men filmen Sameblod gav mig tankar att ta med från tv soffan, tankar att reflektera över.

Filmen Sameblod handlar om Elle Marja som växer upp i en samisk by. Hon får gå på internatskola och och där ständigt kämpa mot fördomarna mot samerna. Statens institut för rasbiologi utför undersökningar på de samiska barnen och kommer fram till att de inte är värda samma utbildningar som svenskar. Elle får nog och Elle är stark och vågar det som många andra inte ens kunnat drömma om, att följa sin egen vilja.
Mathias var som sagt mycket berörd av filmen. Han påpekade ofta att jag skulle se den. Frågade vid ett flertal tillfällen om jag verkligen inte tittat på filmen ännu. Men som det ofta är så går tiden och man lever i villfarelsen att det kommer att fortsätta vara som det är. Tiden kommer att finnas för att göra saker, säga viktiga saker, min framtid blev inte sådan.
Djupa eftertankar följde med filmen, den gjorde stort intryck på mig också. Det var inga ställningstagande som presenterades, ingen dokumentär eller ett förskönande av det fina Norrland, mer vad det gör med en människa som bryter upp och skaffar en ny identitet. Så jag tycker som Mathias, sätt upp den på listan över filmer som ska ses.

Mathias kom i kontakt med samer under den sommar som han jobbade i Ritsem, en sommar som matros på turbåten över Akkajaure. Många vandrare ska skjutsas över sjön. Trots många möten med människor så var det en säsong som inte hörde till de bästa i hans korta liv. För honom var det en sommar med mycket längtan till att komma söderöver. Det som fyllde stunderna med bra upplevelser var turerna till samelägret. Vid Akka. Många fina möten, mycket kaffe och renkött. Tid för sameslöjd. Allt i hans stil. De var de dagarna han såg fram emot.

När jag reflekterar kring filmen Sameblod kan jag tänka mig att Mathias var berörd över Ella Marjas styrka. Han pratade ofta om andras styrka, han såg sig själv inte som stark. Jag som uppfattat att om det var någon som var stark nog att följa sin egen vilja så var det Mathias. Men som med det mesta så trodde jag fel.
Varför förstod jag inte hans tvivel när vi hamnade i dessa resonemang, Varför förstod jag inte att han tvivlade så på sig själv. Varför har jag tappat min förmåga till lyhördhet. Så svårt och jag kommer inte att få några svar, det enda svar jag har är att jag kommer att bära frågorna med mig under resten av mitt liv. Det finns en stor skuld i det.

I hans kontakter och diskussioner med samerna så kom han så nära ett folk som lever som ett urfolk gör i vår tid. Han funderade på Sverige som ger sken av att vara ett föregångsland när det gäller mänskliga rättigheter och kämpar för världens förtryckta. Men han tyckte att kampen inte inte omfattade vårt eget urfolk, mer att deras rättigheter var förtryckta.

Så var det med Mathias tänk om rätt och orätt. Han hade ett rotat rättvisepatos, som han ofta tog strid för. I närheten med samerna så var det mycket tankar kring rättvisa. Han stod upp för samernas rättigheter. I dessa strider handlar det ju i mångt och mycket om att sätta gränser, att markera vart gränsen går. Men för att ta dessa strider så krävs det mod, mod att lita på sig själv, visst vet jag att han också visade sig sårbar i all sin strid. Han tog risker för sin övertygelse, han vågade leva sitt eget liv med sitt mod. Jag undrade ofta var han fann kraften att utmana.

Han som slogs mot den obotliga sjukdomen psykisk ohälsa.

Att han blev så inspirerad och intresserad av den samiska kulturen kanske man kan förstå när han sökte till utbildningen Samiskt hantverk i Jokkmokk. Han som så många andra vill bevara urfolks kultur och stötta deras kamp för markrättigheter och kontroll över naturresurser. Människor som lever nära naturen är helt beroende av den för att överleva. De kämpar hårdare än någon annan för att skydda naturen och sin egen överlevnad.

Jag vet att jag inte hade kapacitet att följa Mathias i alla diskussioner. Han var långt kommen i sina tankar , pratet kom lite efter. Glömde nog av att förmedla alla tankar emellanåt.
Det är så svårt att föreställa sig att jag aldrig mer ska få delta i de här engagerade diskussionerna, ta del av de tankar som gav så många nya insikter. Så många nya dimensioner. De berörde.

En dag i mitt ofrivilliga liv, stormen rasar utanför fönstret, sorgen har bosatt sig i mitt hjärta. Måste resa mig. Imorgon en ny dag.