Högsommar och midsommar, det är en fin tid. Men att vara här nu och tänka på allt Mathias har gjort och skulle ha gjort är tankar som gör så ont och som är så smärtsamma.
Jag vill ha Mathias här , jag vill leva i mitt gamla liv, inte i det liv där jag hamnat.

Jag har gått sönder. Det krävs inte mycket för att det ska ske, en lätt stöt, bitarna faller isär. Försöker laga, så svårt att finna de bitar som passar ihop.
Kämpar med nya dagar, kämpar för att stå ut med tankarna och saknaden.

Tvingar mig ut tidigt för en ridtur denna varma och stilla sommarmorgon. Hästarna går lugnt och betar i sin hage när jag kommer. Stannar på avstånd och försöker ta in deras lugn. De lever i nuet. De står stadigt på jorden.
Deily och jag tar först en sväng på ängen. Fjärilarna har börjat flyga tidigt , det är redan riktigt varmt i solen. Vi ser små fina blåvingar, de flyger från blomma till blomma, så små och så målinriktade. Jag har lite svårt med en mer säker artbestämning från hästryggen, så det får räcka med blåvinge. Att komma ut en stund och känna värmen från hästen och höra småfåglarnas ungar tigga mat av fågelföräldrarna ger mig en stund med någon slags tröst.

Väl hemma igen och med fika på altanen, noterar jag att jag känner smaken av kaffe.

En vän frågade om jag vill följa med på en fågelskådartur. Andas djupt och tackar ja. Packar kikare och matsäck. Vi går tillsammans med ett gäng fågelskådare. Ingen har bråttom. Pratar och repeterar karaktärer på de fåglar vi ser. Fikar och kollar i fågelboken. När kvällen går mot sitt slut och jag har skjutsat hem min vän, blir vi stående på gården och pratar om psykisk sjukdom, psykiatri, mediciner, död, självmord och Mathias. Hon vet vad jag går igenom. Hon lyssnar och bekräftar. Hon ger mig stöd och tid.

Där i sommarkvällen blir min verklighet så påtagligt verklig igen. Mathias, vi skulle ju ha pratat om vad du har gjort med båten idag, och sen skulle du skrattat och sagt att pannkakor är fina grejer att ha i matsäcken. Talat om för mig att det är lätt kirrat att steka pannkakor på stormköket, berättat hur det gått med projektet på jobbet, för att snabbt säga hej då eftersom du skulle visst ut med vänner och dricka öl, vi hörs imorgon.

Livet är svårt. Livet är mörkt. En dag till har jag lagt bakom mig, en vecka till, utan Mathias.

Sommarnatten är klar, himlen med stjärnorna känns nära. Det blir ännu en natt när jag ligger vaken , tittar på stjärnorna och tänker på mitt liv när det var juni månad förra gången. Mathias, jag längtar efter dig. Min längtan är så stark, så stark.