Då tröttheten slår till och saknaden kommer närmare så hamnar jag i soffan. De mörka novemberkvällarna tar energi, de också, speciellt som jag inte har så mycket på det kontot. Vissa kvällar somnar jag i soffan, andra kan jag lyssna på tv en stund. Det har gått ett program nu Maträddarna, ett högst aktuellt ämne som jag tycker är viktigt att det tas upp till diskussion. En förändring behövs snabbt, och jag kan inte heller där förstå hur det kan ha…
Ytterligare en tuff vecka går mot sitt slut, en vecka när det overkliga att Mathias är död, blev så påtagligt verkligt igen. Jag saknar Mathias så oerhört , sorgen gör så ont. Jag kämpar för att hitta tillbaka in i världen igen. Då kommer tankarna på varför, varför ska jag kämpa för att komma in i allt meningslösa stressandet igen. Tänker på vad en vän till Mathias skrev i ett brev snart efter det att Mathias hade tagit sitt liv. –…
Det är ett år sedan, för ett år sedan i november månad jag var hos Mathias på Henriksdalsberget. Vi hade en långhelg tillsammans, vi hade försökt ett tag att hitta en helg när inga andra aktiviteter fanns bokade. För Mathias del så hade hösten varit ganska så intensiv med båthelger, hamnhelger och kompishelger. Mathias planerade in så mycket under vår helg, gemensamma aktiviteter, han ville att vi skulle vara på samma ställe och umgås. Gudmor var också med på Stockholmsresan, så på en del aktiviteter var…
I 10 månader har jag varit i ett annat liv, ett liv utan Mathias, ett liv som jag hamnade i. Det här livet är så svårt, det gäller inte att klara dagen, det gäller att klara alla dagar framöver. Går inte att tänka så, nu är det här och nu som gäller, att försöka tänka på en framtid skapar ett kaos. Ett kaos som för mig är omöjligt att hantera. Att tänka på här och nu, det är så dagen får gå. Minnena…
Veckan som gått har varit händelserik på många sätt. Lillebror kom på blixtvisit till västkusten. Ett snabbt beslut att tillbringa några ledighetsdagar söderöver. De var fint att träffas. Vi passade också på att besöka en miljö där vi inte vistats nu för tiden. Vi gick till förskolan för att hämta lillgossen. Spännande för oss alla tror jag. Lillgossen är inte van vid att någon annan än mamma och pappa som hämtar. Lillebror och jag kände oss lite som nybörjare på…
Allhelgonahelgen går mot sitt slut. Så många tankar jag har haft inför den här helgen, så mycket oro jag känt, så mycket vilsenhet. Så mycket vilsenhet i mitt liv. I mitt tidigare liv har jag på Allhelgonahelgen gått till kyrkogården för att tända ljus och minnas de som inte finns med oss längre. En stund bara för dem. Aldrig, aldrig hade jag kunnat tro att jag den här Allhelgonahelgen skulle gå dit för att tända ljus på mitt eget barns…
Varför? Jag tänker mycket. Jag förstod inte när det gick fel. Så många frågor som aldrig får något svar. Och jag saknar dig. Det är så tyst, det har varit tyst så länge nu. Jag sitter vid graven på alla helgons afton. Kan det verkligen ha hänt? Kanske kommer jag aldrig att förstå.
Så var det det här med utflykten som var planerad till söndagen. Men snön kom, så där helt utan förvarning. På söndagsmorgonen låg det ca 5- 10 cm snö där jag bor. Inget väder för utflykt med hästtransport och definitivt inte utan dubbdäck, så den utflykten blev inställd. I stället satte jag brodd på min fyrfota vän och vi gav oss ut i vinterlandskapet. Halt var det men med brodd på alla fyra så tog vi oss fram. Kändes som en…