Söndrig
Högsommar och midsommar, det är en fin tid. Men att vara här nu och tänka på allt Mathias har gjort och skulle ha gjort är tankar som gör så ont och som är så smärtsamma. Jag vill ha Mathias här , jag vill leva i mitt gamla liv, inte i det liv där jag hamnat. Jag har gått sönder. Det krävs inte mycket för att det ska ske, en lätt stöt, bitarna faller isär. Försöker laga, så svårt att finna…