Veckorna snurrar på ganska så fort just nu, det är intensiva dagar på jobbet. Egentligen kanske de inte är mycket mer intensiva än de kunde vara innan Mathias dog, men jag har helt klart tappat i kapacitet. Jag orkar inte med ett lika högt tempo, det är det här med tröttheten, det är det här med diskussioner, prat och ljud. Saknar liksom förmågan att sortera och lyssna på det viktigaste, allt blir som en enda röra. Känt är det också att desto…
Så var det dags för födelsedagskalas. Ett tvåårskalas. Och det är en viktig tillställning, i alla fall för alla oss som har fyllt år många fler gånger än så. Lillgossen hade nog lite svårt att förstå det här med all uppståndelse, att det faktiskt var han som var föremål för all uppmärksamhet. Att få paket. Att öppna paket. Att fylla år. Så var det det här med tårtan, en fin prinsesstårta med två ljus. Nog visste lillgossen att ljusen skulle blåsas…
Veckan har förvånande nog farit fram i ett raskt tempo. På jobbet är det intensivt, tidiga morgnar och långa dagar. Det är stundtals svårt att pussla ihop dagarna, att orka med dagarna, att delta aktivt i allt som pågår, att hålla mig från den svarta avgrund som jag närmar mig kanten av. Att leva det liv jag hamnade i, livet med sorgen som ständig följeslagare. Sorg tar kraft, sorgereaktionerna är kända reaktioner, trötthet, initiativlöshet, meningslöshet, koncentrationssvårigheter, ledsenhet, nedstämdhet , även fysiska smärtor. Allt det här är…
I dag är det 13 månader sedan Mathias tog sitt liv. Ingenting blir någonsin detsamma. Hur kan tomheten vara så tung. Alla dessa månader av skuld, ånget och samvetskval. Vad skulle jag ha sagt, vad skule jag ha gjort? Hur uppfattade Mathias vad jag sa, hur uppfattade han våra diskussioner, våra samtal om psykisk ohälsa, om viljan att komma tillbaka till jobbet, om hans oro för att få struktur på sina forskarstudier? Jag förstod inte om det var någonting som…
Starka vindar har det varit på västkusten den här helgen. När blicken drar över havet syns inte någon gräns mellan vatten och himmel. Stannar upp och vilar i tanken. Det vita vågskummet yr. Gråtrutarna hänger över havet, de liksom bara seglar i vinden. Alla dessa dagar som jag möter och när jag återigen är övertygad om att Mathias ville leva. Han var så full av energi, så genuint smittsamt inspirerande, så närvarande. Det har regnat näst intill oavbrutet i inledningen till helgen. I min helgplan…
Det är mörkt, det är tungt, det är grått, jag är så söndrig, jag är så trött. Så obeskrivligt trött. Jag bär Mathias med mig i mina tankar en stor del av min tid. Det finns så mycket minnen av min färgstarka son. Det är ett tungt ok på mina axlar. Går till jobbet, för det mesta lyckas jag bära min sköld under dagtid. Vara engagerad i jobbet, tänka ut nya ideer. Det går så mycket energi till att hålla…