Det var inte så här det skulle bli

Dedikationen i Lillgossens pappas avhandling får ett eget inlägg. En upprepning är det också. Den fanns med i mitt förra inlägg.Texten, meningen är så fin att läsa. Jag kommer att läsa och minnas många gånger. Dedikation – handlar ofta om ”vanliga” människor med mod och engagemang. Det är den betydelsen av dedikation som jag finner i ordboken. Mathias eget Sustainable Solutions, hans affärsidé. Han hade idéer, han hade så många idéer , han jobbade, iallafall ett tag , med sina…

Läs mer Läs mer

En viktig dag, dagen för disputation. Lillgossens pappa var nu klar för disputation. Det har varit mycket förberedelser den sista tiden. Alla artiklar ska vara i ordning och alla kunskaper på plats.Familjen finns med bland åhörarna och är på plats i tid, det är en stor händelse. Lillgossen hinner också testa på att vara föreläsare och ritar formler på tavlan. Liten man vid stor tavla. Sen ska han helt plötsligt vara tyst och sitta still och lyssna. Det gick sådär….

Läs mer Läs mer

En vecka till ända, en fredags kväll till som jag totalt kapitulerar för tröttheten. En vecka med så mycket jobb, så mycket tänkande, så mycket minnen. En kväll var jag på ett föredrag i Uddevalla – När ett barn dör- , en mamma som mist sin dotter i lunginflammation, 18 år, berättar om sin sorg. En enkel halsinfektion slutade med lunginflammation som blev så svår att hon dog. Läkarna kunde inte göra mer än vad de gjorde, ingen som gjorde…

Läs mer Läs mer

Mörker, smärta, ångest,nätter, vaknar, Mathias, tankar och tankar, fel, så mycket som är fel.14 månader sedan Mathias dog. Försöker hitta styrkan i att trots allt ha klarat att överleva i över ett år utan Mathias. Jag är inne på andra våren. Andra våren utan Mathias, en vår med ledsenhet och nedstämdhet. Ser så mycket som framkallar minnen av Mathias. När jag inte är förberedd, när jag inte hinner sätta på mig skölden blir minnena så svåra. Minnena gör så ont….

Läs mer Läs mer

När livet snurrar fort är det så att jag kan hålla sorgen på en armslängds avståd, ca, längre än så går inte och inte kommer jag undan heller. För så är den där igen, saknaden, sorgen efter Mathias. Kan inte trycka bort allt det onda. Jag längtar så evigt efter honom. Veckan gick fort, intensiva dagar på jobbet igen. I slutet av veckan hamnade jag i ett tillstånd av total förvirring. Allt bara gick på i ett rasande tempo. Möten,…

Läs mer Läs mer