Att livet ger och tar, det vet vi alla. Att livet är svårt är inte heller någonting nytt. Man kan också komma över mycket, men hur kommer man över att ens barn dör? En mening jag upprepar: Jag tar en dag i taget. Men börjar nu samtidigt undra hur många ”en dag i taget” ska jag orka? En ny dag på temat att ta en dag i taget. Valborgsmässoafton, har inte tänkt på att det är en afton idag men…
Vandringsbloggen, en blogg jag hamnade på av en händelse. Utslitna skor behövde bytas till nya, sökningen startade och i mitt sökande efter bra och prisvärt alternativ, såg jag rubriken Vandringsbloggen. Jag har noterat den här bloggen tidigare och tänkt att läsa mer, då sidan ser inbjudande ut, den lockar fram nyfikenheten. Men nu, var det något annat som drog blicken dit, rubriken ” Vår älskade Angeliqa” stämde inte med det jag förväntat mig, scrollar ner och läser vidare – Det…
Skärtorsdagsmorgon, stiger upp och går igenom huset. Lillebror kom igår kväll, fint när han är hemma i huset, sover ännu. Jag vill spara på ögonblicket, vill stanna i stunden. En djup känsla att smyga runt barfota, värmen kom igår, 17 C varmt, det är snabba kast mellan vinter och vår. Värmen finns kvar i huset. Ljuset utifrån söker sig in genom fönstren. Strax efter soluppgång. Brygger kannan med kaffe, svart kaffe, redo för gemensamhetsfrukost. Väntar på att Lillebror också ska…
Ännu en månad tillända. Den 14:e igen. 15 månader. 455 dagar. Månader, veckor, dagar har gått sedan Mathias tog sitt liv. År på landet idag, det är lite vårstädning på gång. Lillebror ska komma söderöver och tillbringa påskhelgen på landet med sina vänner. Känns fint att kunna fixa och pyssla lite inför deras landetvistelse. I närheten av landet finns väldigt bra klätterleder. Då ligger landet strategiskt till, klättring på dagen och samvaro med matlagning på kvällen. Tar paus i vårstädningen…
Vänskap är lätt när livet flyter på. Det är när det stormar som vänskap sätts på prov. Mathias blev sjuk, han uttryckte att han inte mådde bra. Jag vet att hans vänner var där, vid hans sida, lyssnade, stöttade, hjälpte och pratade. De var där, de var närvarande, med Mathias, med sin enastående fina vänskap.Vännerna finns fortfarande där. Vännerna som har sin egna delar av Mathias, och alla är de delar av honom . Och jag pratade med en av…
Över ett år har gått sedan Mathias lämnade oss. Så svårt att förstå, overkligt. Men ändå så verkligt, han är inte här. Han lämnade ett så stort tomrum, han fattas mig. Nu har jag tid att tänka, tid att försjunka i tankar och funderingar. Alla nya vårar som ska komma, även de utan Mathias.Det är en tanke som är för svår att tänka. Befinner mig i en vardag som aldrig blir vardag.Aldrigheten är istället någonting som blir vardag. Aldrig få…
Solen skiner och det händer mycket därute. Börjar bli lite smågrönt. Det finns nog en del stress även där, det är så mycket som ska hinnas med. Tyder på det så ivriga som stararna är. Inte tid för vila och så ska grannen hela tiden överröstas. Fiffigt är det med de knoppar av olika slag som anläggs redan på hösten eller sensommaren och innehåller anlagen för det som ska bli grenar och blad eller blommor. Ett förråd av näring med…