Din långa gestalt.Dina ärliga ögon.Ditt glada skratt.Du fick mig nästan alltid att le. 32 år, Mathias 32:a födelsedag idag. Ännu en födelsedag. Ännu en dag där tankarna går till det tomrum som Mathias lämnat.Det blir inga kramar, det är bara tomt. Så tomt, det som finns här är aldrigheten.Att Mathias mådde så dåligt, att han bara såg mörker, det gör så outhärdligt ont.
I dag, på suicidpreventiva dagen den 10 september, tänds 1 588 ljus i Sverige. Ett för varje person som tog sitt liv förra året. Det tänds ljus för alla dem som inte orkat, för alla som kämpar, för oss som finns kvar. Det blir många, många ljus. Så många. Jag tänder ett för Mathias. Vars frånvaro är så starkt närvarande. Saknar dig så, idag och alla andra dagar. Det är nu 2 år och 8 månader sedan du blev min…
Så är vi där, vi lagar middag tillsammans. Hemma i köket, en eftermiddag i slutet av sommaren. Det är Mathias fina vänner och jag som lagar mat tillsammans. Vännerna är utspridda i landet, på västkusten, östkusten, och utomlands. Ibland går deras resor till västra delen av landet och kan vi träffas så är det så fina möten. Saknaden och sorgen finns där, vi möts även i det. Middagsbestyren delas upp, någon hamnar vid spisen, någon fixar med dukning, allt flyter…