Det har gått en tid sedan den januaridagen som Mathias dog och livet utanför fortsätter. Vi försöker få till lite rutiner så att vi tar oss igenom vardagen. I rutinerna ingår att se till husdjuren, de måste verkligen ha mat och vatten utav oss. På min skötselrunda idag kunde jag se att våren är på väg trots det som hänt. Hemma hos oss har ju tiden stannat. Stararna har kommit till vår del av landet och börjat sjunga där de satt på tv antennen,det gäller att ligga i från allra första början, ingen tid att förlora.

Veckorna som passerat sedan Mathias tog sitt liv kan jag bara minnas som i en dimma, allt flyter ihop. Jag vet att vi varit i Stockholm för att träffa hans vänner och tömt lägenheten. Jag vet att vi planerat och haft begravning. Jag vet inte hur jag överlevt alla dagar sen beskedet, jag vet bara att jag varit tvungen att stiga upp till en ny dag och försöka ta mej igenom minut för minut. Jag har fått lära mej att man klarar mer än vad man tror är möjligt.

Söndagskvällen när polisen lämnat beskedet så ringde min man till storasyster och berättade om Mathias. Storasyster med familj kom till oss redan samma kväll. Svårare var det att meddela lillebror, han var på väg med flyg till Mellanamerika. Ett meddelande lämnades på telefonen, ring hem omedelbart. Lillebror tog beslutet att återvända hem.
På något sätt gick natten över till dag. Lillebror kom hem och hade kraften att packa ihop oss för att åka till Stockholm redan på tisdag morgon. Vi var tvungna att försöka förstå vad som hänt. Jag inbillade mej att Mathias varit ensam och allt han berättat inte varit sant, men när vi får träffa hans vänner så kan vi bara konstatera att allt han sagt varit riktigt och sant. Precis så som vi känner Mathias, alltid ärlig. Mathias har haft så fina vänner, de har funnits  vid hans sida och stöttat och pratat. Några vänner som bor strax intill berättar att han hade en tandborste hos dem och fick komma och sova på soffan om han inte ville vara ensam.  Vi pratar mycket med vännerna och det kommer fram så många minnen. Det går bara att konstatera att Mathias har satt ett avtryck vart han än har rört sig.