Våren är på gång, kanske, letar efter tecken. Varför vet jag inte. Har hamnat i meningslöshetsfacket. Men det är någonting som människor gör, letar efter tecken , det finns trots allt en slags förtröstan i det. Ett hopp om att kylan ska fördrivas ur både kropp och själ.
Våren var även Mathias tid, hösten var det inte. Undrar om han smittades av energin i naturen, att se växter och djur fyllas av energi, nu ska allt ske.

I dag har solen skinit mest hela dagen. Iakttar en koltrast en stund, den letar efter solbelysta grenar, sitter sedan i solen och njuter.  Värmen  absorberas i den mörka fluffiga fjäderdräkten, det nästan syns hur behagligt det är.

Jobbet tar tid, tar energi. Den lediga stunden på eftermiddag och kväll har jag till stor del tillbringat med min fyrbenta vän. Trots den meningslöshet och trötthet som jag känner, så måste jag dit. När jag väl är där, så söker hon min närhet, det känns tryggt. En levande varelse som accepterar min ledsenhet, som fortsätter att vara vid min sida. Det är en hjälp.

För det är ensamt i sorgen. Det är ensamt att vara den som är när närmast. Ensamheten blir så kännbar.  Processen går så mycket fortare för dem som står vid sidan om. I början är alla chockade och det blir en närhet i det. De som inte står närmast går sedan vidare. Det är nog inte så att Mathias glöms bort, men avståndet gör att smärtan inte är där.
Jag bär på den smärtan, att aldrig få nya minnen av Mathias, den förlorade framtiden.

Tvingar mig att läsa, tvingar mig själv att öppna  en bok. Det blir en bok som en vän har tipsat om , En dag i maj. Det är illustrationer och text av Lars Jonsson. Han är konstnär med passion för fåglar och deras miljöer. Han har skrivit fälthandböcker och böcker där han studerar fåglar, deras liv, beteenden och boenden. Hans texter är finstämda och det går att känna hans känsla för naturen när man läser. Han bor på Gotland.
På Gotland var Mathias. Det var det första året på KTH. Några av kursdeltagarna åkte till Gotland för ett projekt. Jag har glömt vad det var för projekt, men det var såklart någonting med miljö. Mathias var en av de som fick följa med. De bodde på vandrarhem och var iväg några dagar. Vandrarhemmet visade sig ligga på ett lagom avstånd till Lars Jonssons gård. En kväll ringer Mathias, han är som vanligt energisk och på fint humör, allt är bra och nu är han i Lars Jonssons kök och bakar bröd. Fascinerad är han också av de fina målningarna, fascinerad av hur målningarna kan fånga stämningar genom de finkänsliga ljuseffekterna i varje fågel och miljö.

Tror att det kan ha varit i maj, i den finaste grönskan, en av de finaste tiderna som Mathias var i Lars Jonssons kök på Gotland och bakade bröd.

.