När man drabbas av en så stor förlust som att förlora ett älskat barn i suicid, då väcks tankar som iallafall jag aldrig hade tänkt i mitt förra liv. Mitt liv handlar om före och efter. Den 14 januari 2018.Det är mötet med dödens makt, som ger en insikt i alltings flyktighet, hur sårbart livet är men också vilka krafter jag inte visste att jag hade inombords. Att få kraften att fortsätta möta dagarna, det jag trodde var omöjligt. Men…
Sommaren går mot sitt slut. Semester dagarna har också tagit slut. Nu är det bara så att höstens arbete börjar , i år igen. Lillebror har varit på besök på Västkusten några dagar. Det blir intensivt när man träffas. Resan är lång och så mycket spontanitet är svårt att få in i de besöken. Komma förbi på en kopp kaffe funkar liksom inte. Nu var han iallafall i sommarhuset några dagar. Det är både fint och tungt. Tungt för att…
Mathias har varit död i nästan 17 månader, snart i ett och ett halvt år. Ibland tror jag inte att det kan vara så, det kan inte vara så att Mathias är borta. Men den brutala verkligheten tar tag , jag blir återigen medveten om att det är precis så det är. Medvetenheten gör så ont, det gör så outhärdligt ont. Fysiskt ont, psykiskt ont. Går inte att beskriva hur ont, går inte att förstå. Har svårt med livet, jag…
Så pågår livet. Dagen den 14 har passerat ännu en gång. 16 månader sedan Mathias tog sitt liv. Dagen den 14 framkallar en ångest hos mig, en ångest över att jag inte förstod. Att jag kunde gjort något, tanken finns alltid där, att jag kunde ha räddat Mathias. Om han inte tagit sitt liv i den stunden så hade han varit här nu, det är så jag tänker. Men hade det verkligen varit så. Dock är det så vi landar…
Vänskap är lätt när livet flyter på. Det är när det stormar som vänskap sätts på prov. Mathias blev sjuk, han uttryckte att han inte mådde bra. Jag vet att hans vänner var där, vid hans sida, lyssnade, stöttade, hjälpte och pratade. De var där, de var närvarande, med Mathias, med sin enastående fina vänskap.Vännerna finns fortfarande där. Vännerna som har sin egna delar av Mathias, och alla är de delar av honom . Och jag pratade med en av…
Över ett år har gått sedan Mathias lämnade oss. Så svårt att förstå, overkligt. Men ändå så verkligt, han är inte här. Han lämnade ett så stort tomrum, han fattas mig. Nu har jag tid att tänka, tid att försjunka i tankar och funderingar. Alla nya vårar som ska komma, även de utan Mathias.Det är en tanke som är för svår att tänka. Befinner mig i en vardag som aldrig blir vardag.Aldrigheten är istället någonting som blir vardag. Aldrig få…
Solen skiner och det händer mycket därute. Börjar bli lite smågrönt. Det finns nog en del stress även där, det är så mycket som ska hinnas med. Tyder på det så ivriga som stararna är. Inte tid för vila och så ska grannen hela tiden överröstas. Fiffigt är det med de knoppar av olika slag som anläggs redan på hösten eller sensommaren och innehåller anlagen för det som ska bli grenar och blad eller blommor. Ett förråd av näring med…
Veckorna snurrar på ganska så fort just nu, det är intensiva dagar på jobbet. Egentligen kanske de inte är mycket mer intensiva än de kunde vara innan Mathias dog, men jag har helt klart tappat i kapacitet. Jag orkar inte med ett lika högt tempo, det är det här med tröttheten, det är det här med diskussioner, prat och ljud. Saknar liksom förmågan att sortera och lyssna på det viktigaste, allt blir som en enda röra. Känt är det också att desto…
I dag är det 13 månader sedan Mathias tog sitt liv. Ingenting blir någonsin detsamma. Hur kan tomheten vara så tung. Alla dessa månader av skuld, ånget och samvetskval. Vad skulle jag ha sagt, vad skule jag ha gjort? Hur uppfattade Mathias vad jag sa, hur uppfattade han våra diskussioner, våra samtal om psykisk ohälsa, om viljan att komma tillbaka till jobbet, om hans oro för att få struktur på sina forskarstudier? Jag förstod inte om det var någonting som…
Starka vindar har det varit på västkusten den här helgen. När blicken drar över havet syns inte någon gräns mellan vatten och himmel. Stannar upp och vilar i tanken. Det vita vågskummet yr. Gråtrutarna hänger över havet, de liksom bara seglar i vinden. Alla dessa dagar som jag möter och när jag återigen är övertygad om att Mathias ville leva. Han var så full av energi, så genuint smittsamt inspirerande, så närvarande. Det har regnat näst intill oavbrutet i inledningen till helgen. I min helgplan…