Det är mörkt, det är tungt, det är grått, jag är så söndrig, jag är så trött. Så obeskrivligt trött. Jag bär Mathias med mig i mina tankar en stor del av min tid. Det finns så mycket minnen av min färgstarka son. Det är ett tungt ok på mina axlar. Går till jobbet, för det mesta lyckas jag bära min sköld under dagtid. Vara engagerad i jobbet, tänka ut nya ideer. Det går så mycket energi till att hålla…
Läser böcker för att skingra tankarna. Jag skiftar teman när jag väljer böcker, inbillar mig att det hjälper mig att hålla koncentrationen på texten och kanske tom komma ihåg vad jag läst. Den lilla fina svarta katten ligger jämte mig i soffan och spinner, det var även Mathias favorit. Den lilla svarta honkatten, nu är hon 17 år, har funnits med i mer än halva Mathias liv. Jag tror att hon känner att någonting är fel, hon är lugnare, hon liksom känner av min ledsenhet och…
Under året som gått, sedan den 14 januari 2018, det året har jag genomlevt, överlevt. Jag vet att dagarna har gått, jag vet att jag inte trodde att det var möjligt. När jag fick beskedet trodde jag att jorden skulle stanna, det var omöjligt att någonting kunde fortsätta att fungera när Mathias var död. Dagarna har gått, jag kom tillbaka till jobbet, jag träffar mina vänner, jag jobbar så hårt för att få min tillvaro att rulla på. Men allt är…
Det är veckan innan jul och saknaden av Mathias gör så ont. Tankarna går ofta till hur det var förra året. Som vanligt mat och julplanering. Det som inte var som vanligt var att Mathias var sjukskriven, men det kändes som om han hade kontroll, berättade att han pratade med sina kollegor om hur de skulle göra när han kom tillbaka, dvs strukturera sina arbetsuppgifter. Han pratade om att han tyckte det skulle bli fint att vara på västkusten över…
Vaknar till en kall och klar decembermorgon. -8 grader säger termometern. Jag bestämmer mig för att komma sent till jobbet, inga möten inbokade, många flextimmar på kontot och jag kan jobba sent på kvällen, så jag åker till stallet. Kanske för att ladda med lite reservkrafter. En mörkblå klar himmel har jag som tak när jag går på grusvägen mot stallet. Månen syns som en liten skärva. Stjärnorna lyser starkt i den mörka himmelen. Rimfrosten täcker alla hagar, träd, buskar och stengärdsgårdar….
Då tröttheten slår till och saknaden kommer närmare så hamnar jag i soffan. De mörka novemberkvällarna tar energi, de också, speciellt som jag inte har så mycket på det kontot. Vissa kvällar somnar jag i soffan, andra kan jag lyssna på tv en stund. Det har gått ett program nu Maträddarna, ett högst aktuellt ämne som jag tycker är viktigt att det tas upp till diskussion. En förändring behövs snabbt, och jag kan inte heller där förstå hur det kan ha…
Veckan som gått har varit händelserik på många sätt. Lillebror kom på blixtvisit till västkusten. Ett snabbt beslut att tillbringa några ledighetsdagar söderöver. De var fint att träffas. Vi passade också på att besöka en miljö där vi inte vistats nu för tiden. Vi gick till förskolan för att hämta lillgossen. Spännande för oss alla tror jag. Lillgossen är inte van vid att någon annan än mamma och pappa som hämtar. Lillebror och jag kände oss lite som nybörjare på…
Jag har levt i 285 dagar sedan Mathias tog sitt liv. På något sätt går dagarna, jag stiger upp, sedan sätter jag den ena foten framför den andra och försöker med viss styrfart ta mig igenom dagen. De senaste dagarna har jag inte fått fart i styrfarten. Det tog stopp och jag rasade. Jag saknar Mathias på ett sätt som inte går att beskriva, smärtan och saknaden övergick i en känsla av panik som inte riktigt gick att reda ut , trasslade in mig…
En sådan här dag igen. Jag saknar Mathias. En sådan dag. Tänker , tänker. Tänker på Mathias, på hans lidande. Hur han kunde utstråla sådan värme och må så dåligt. Så ofattbart dåligt. Så är jag där igen, tänker på hur vi var i Göteborgs Universitets aula, den där kalla januarikvällen, den fredagen den 12 januari. Aulan var fylld av mammor och pappor till de läkarstudenter som ska ha sin avslutning. Stolt är jag förståss när lillebror får ta emot…
Resan till norra Norge har varit planerad ett tag och nu var det dags. Min andra resa till Narvik i mitt andra liv, det liv som blev, efter det att Mathias tog sitt liv. Inkvartering i lillebrors lägenhet. Han har bytt lägenhet sen sist, nu till en som är större och ljusare. Det blir också en helt annan mysfaktor när köket är välplanerat och med diskmaskin, en viktig detalj. Och så braskamin. Ett flott ställe och att få komma och bo där var…