Mitt i vårmånaderna blev det promenad på Vänersnäs, jag har aldrig varit där tidigare, men det är en fin miljö, så är det. Promenaden gick vid Dättern, en avsnörd, grund vik i sydligaste delen av Vänern. Mycket lövträd, ek, al och betesmark.  Grunda vikar där det trivs fåglar fanns det förståss, det är ofta ett inslag i promenaderna. Kossorna hade inte kommit ut på bete ännu, men vårfåglarna sjöng och svalörten blommade. Solen sken när vi lämnade parkeringen men vips så tornade molnen upp sig på himlen och så började det regna, först lite fint regn, sen stora droppar. Vi tar vår tillflykt till ett gammalt ödetorp och lånar verandan en stund tills skuren har dragit vidare. Kollar lite nyfiket in genom fönstren och konstaterar att det inte bor någon där nu. Tänker på Mathias och vad han skulle sagt – att vi mest liknar innekatter som inte tål lite regn- jag har precis tänkt klart tanken då öppnas dörren på torpet, klick säger det och  dörren är lite öppen, jag hoppar till och kollar om någon är där. Det är det inte, inte någon jag kan se.

Vi åker vidare till Kinnekulle, Österplana gamla skola, och förbereder för konstutställningen som vi ska ha där nästa helg. Möter upp vännerna och så börjar uppsättningen av akvareller, foton, sjalar och tovade konstverk. Sofia Lind, Anna Pousette och Västkusten Watch är det som ställer ut i den gamla skolan på årets Vårrunda. Kaffepaus blir det också tid för, vi måste kolla uppsättningarna och diskutera om några modifieringar ska till. Karin är det som får vara på plats under utställningen. Jag är så trasig och har en ständig skräck över att bryta ihop inombords, så möten med människor får vänta.

Det är Karin och jag som är Västkusten Watch och det var Mathias som uppfann namnet, Sofia målade loggan och både Mathias och Sofia har uppmuntrat och hejat på i vårt fotande och i våra idéer.

Mathias du har varit med mig hela dagen, du var så mycket, du var liksom med i så mycket när du var i livet, du är med så mycket idag.
Den onödiga döden, den är så svår att leva med.

Mathias, min älskade son ,varför var det så svårt?
Det är så svårt, så svårt att leva kvar.