Så kom då dagen, Mathias födelsedag. Ännu en utan Mathias. Nu 35 årsdag. Det är över 5 och ett halvt år sedan himlen vann och vi förlorade dig. Och sedan dess har ordet varför tagit en stor del av mina tankar. Varför? Varför fick det ske?
Så många dagar med saknaden och sorgen som följeslagare. Så många tunga andetag.
Så många frågor, var skulle du ha varit i livet nu? Skulle du firat din 35-årsdag med några andra som också saknar dig? Skulle du fixat något av dina projekt? Alldeles säkert hade du också startat nya sådana, men vilka då?

Bilder på Mathias flyter ihop, 18, 26 eller 29, det är bilder som jag minns av Mathias, de sista bilderna. Så finner jag en bild från Mathias 25-årsdag. 25 år och vi kom till Malung. Malungs folkhögskola, Mathias tog ett sabbatsår från KTH för att gå en ettårsutbildning på folkhögskola. Fjäll och vildmarksledare.
Du var där, vi var där, det betyder allt! Det är så det ska vara. Det är det normala. Jag trodde att vi skulle kunna göra det i evigheter. Träffas på födelsedagar, helgaftnar, allt utifrån vilka aktiviteter och jobb som förövrigt var på gång. För det var alltid något på gång . Jag har aldrig före den dagen i januari tänkt att vi aldrig skulle träffas, aldrig få krama dig mer, aldrig få tala om hur värdefull du är. Det är mycket i livet som en mamma och änglamamma ska orka utsättas för, det märker jag allt eftersom och allt oftare.

Nu har jag har inga bilder på dig som 35 åring. Du blir bara 29. Så ofta jag tänker på dig, så ofta under dygnets timmar. Ofta är det fina minnen som kan få mig att le.  Så full av energi, roliga upptåg, bestämd, envis, alltid nåt på gång. Ditt underbara leende. Jag hör fortfarande inom mig hur din röst lät. Men där är också de olidliga tankarna på dina sista stunder i livet, plötsligt så liten och förtvivlad över livet, ensamheten i desperation och depression. Det är mina tankar och tankar jag bär, dessa tunga tunga tankar. Många tunga tankar om varför, om varför det hände, varför det blir en psykisk härdsmälta, varför livet blir en mardröm.

Älskade, älskade son. Din födelsedag. Vi tillbringade din dag vid havet. En dag med hårda vindar, vita gäss på havet. Med matsäck, med stormkök , med kaffe. Allt som du hade gillat.
Det var inte så här det skulle bli.

Du finns alltid i mitt hjärta, älskade, älskade Mathias/ Mamma

Malung Lyån – Mathias 25 år – 2013-09-30