Lillebror är på västkusten. I sina hemtrakter under någon veckas tid. Anledningen till besöket är att filmfestivalen pågår. Då är det är naturligtvis så att mycket är inbokat. Jobb på festivalen, möten med vänner, besök på kaféer och pubar, besök på filmvisningar och även vi får några timmars samvaro. Det är liksom fint att ha Lillebror på bredvidavstånd. Sinnesstämningar är viktiga att tona in i och då måste det mötet vara på en och samma plats. Jag tror att det är extra extra väldigt viktigt i en familj som har mist en alldeles för ung familjemedlem. Storebror, lillebror och son. Alla med sin speciella relation. Att omformas och anpassas och veta att den vanliga vardagen aldrig blir vanlig.

Jag och en vännina åker in till Göteborg tidigt på lördagsmorgonen, vi ser en film i genren, dokumentär, feminism. Två franska kvinnor på skapade banbrytande feministisk aktivism medhjälp av sin videokamera. På sjuttiotalet.
Intressant. Mycket har hänt till förmån för kvinnor, men på flera områden krävs alltjämt insatser för att motverka ojämlika förhållanden. Mycket kan behöva göras om, repeteras, inget kommer av sig självt.

Lunchar med Lillebror som planerar in lite av en långlunch från filmfestivaljobbet som transportplanerare. Mycket prat och det är många filmer som ska sammanfattas och funderas över. Det blir ett sätt att skärma verkligheten, att få tiden att gå utan att tankarna blir mörka, dras ner i det bottenlösa.

På hemväg en liten extratur till surdegsbageriet i Kungälv. Det finns semlor kvar kl 14, strax innan stängningsdags, nöjda går vi ut med påsen innehållande semlorna. De här semlorna har ett rykte att de ska vara så särdeles goda. Serverade tillsammans med nybryggt kaffe så kan vi bekräfta att de levde upp till sitt rykte.

Lillebror jobbar som sagt på festival och är stationerad där under stor del av festivaltiden, eftersom jag skaffade festivalpass så får jag vara filmkulturell. Snabbt bokades biljetter till en film på söndagen. Träffar lillebror, vi har kvalitetstid en söndagseftermiddag, sen film igen. Nu en film som handlar om att en ensamstående mamma som har kontakt med de döda. En änkling önskar få hjälp med att förklara de mystiska händelser som sker i hans hus. Det är en film utan förklaringar, ett tystlåtet drama som ger utrymme för egna funderingar och tankar. En film om sorg och det svåra i att förlora en älskad närstående.
En helg full av möten och filmer, storstad, mat och samtal.
Och i Mathias anda, han som förespråkade ämnena natur och kultur. Helgen har varit en kulturhelg, det brukar vara natur. En avstickare in i filmens värld, och valen av filmer gav något, något att reflektera och filosofera över. Helt i Mathias anda.

Hemma igen, sen tog tröttheten och sorgen överhand, sorgen får ha sin tid i mitt liv. Det blev en stund i soffan, en lång stund. Ibland blir det så att kroppen strejkar. Ångesten river runt, tankarna blir svåra, smärtan stor. Det är så fel, det är så fel att Mathias inte fick leva vidare. En sån ….sjukdom.

Ny vecka har börjat, en vecka med en hel del utmaningar som väntar.
Fler samvarostunder med lillebror väntar också, ska försöka leva i nuet och vara närvarande i det liv som pågår här och nu.