Så var de här dagarna till ända, de dagar då Lillebror varit på västkusten. För mig har det varit tunga men också fina dagar . Vi har besökt Mathias grav vid ett flertal tillfällen, även tillsammans med Lillebror. Vi återkommer hela tiden till att allt är så fel. Det blir så påtagligt och så oerhört smärtsamt när familjen träffas och det saknas en familjemedlem. Vi ,en helt vanlig familj hamnar i ett trauma, det att Mathias bara försvann ur våra liv. Vi måste hitta ett sätt att gå vidare, det var ju så mycket vi skulle göra och du var mitt i livet.

Ledigheten är  slut för Lillebror så jag skjutsar till Landvetter. Bilen blir  fullpackad. Jätteväskan som ska med flyget, handbagaget innehållande en förstärkare,  sommardäcken och en låda med skivspelare samt diverse andra bra och ha grejer som ska med busstransport till Kiruna. Lillebror får sedan köra från Norge för att hämta grejerna, det funkar inte att skicka bussgods utomlands. På vägen till Landvetter stannar vi för att ordna så att sommardäcken och lådan hamnar på busstransport. Tjejen som tar emot godset tittar frågande på Lillebror, Kiruna – varför bor man där?
Sen lämnar jag Lillebror vid flyget och undrar hur det ska gå i säkerhetskontrollen, förstärkare är kanske inte vanligt i handbagage, men det är iallfall inget som är flytande.
Avsked är svåra nu, sorgen och saknaden värker i kroppen, tårarna rinner och jag kör hemåt igen. Stannar vid Mathias grav, sitter på bänken under träden en stund och tänker på livet, det var inte så här det skulle bli.

Jag vrider klockan tillbaka till februari igen; I februari är det storasysters födelsedag, det är den första födelsedagen när det inte kommer gratulationer från Mathias. Lillebror bakar tårta, Budapest, det är en favorit. Enligt ett nytt recept den här gången, vi måste se vilket recept som ger den bästa tårtan. Vi vill uppmärksamma födelsedagen men det blir ändå så att den övergår i begravningsplanering, musik och program börjar falla på plats.
Jag vill inte vara här och planera begravning, men att inte vara det är ännu värre. Det är ett farväl av min älskade Mathias och alla är så djupt engagerade och vill att det ska bli en så fin stund som överhudtaget är möjligt att ordna.
I den här veckan sändes också Renes brygga på tv, det var programmet där Mathias träbåt medverkade. Huvudpersonen  styrde båten in till bryggan. Mathias satt gömd nere i ruffen och gav instruktioner så att tilläggningen vid bryggan skulle vara stilig. Inspelningen gjordes i augusti och Mathias var så nöjd efter att ha fått vara med under två inspelningsdagar  i skärgården.( Jag har inte klarat att se programmet ännu, men det finns sparat här hemma)

Mathias berörde så många och det var så många som berörde Mathias, gav krydda till livet för så många i sin omgivning. Livet är så svårt, hur ska jag orka ?