Jag har ont i mitt hjärta. Jag sörjer Mathias. Att det skulle finnas någonting i dessa orden om att det blir bättre med tiden, det är ingenting som stämmer med min verklighet. För mig låter det som en myt, att de dagar som passerar skulle mildra min förlust. Eller mildra tankarna över Mathias förlust av livet. Nu är det i alla fall så att jorden fortsätter snurrar och med det livet, dagar som blir till veckor, som blir till år. Saknaden blir alltjämt större.
En jul till som ska mötas, även den utan Mathias. Försöker tänka på att alla dagar är saknaden där, alla dagar är lika i det att skavet och saknaden är med. Så även med helger, de är dagar de också, med saknad och skav. Men helger gör ont och jag tillåter det att göra ont, låter julen komma till mitt liv. Adventstiden och julen med kaos i tankar och känslor. Hopplöshet. Kämpar vidare i dagarna  och möter ett nytt år. Det har snart gått 4 år sedan Mathias dog , men jag är så ofta där, den dagen, just där, just då.

Så blev det en resa till Lofsdalen, lillebror med flickvän ordnade, pysslade och bjöd in till en vecka med samvaro. Julveckan. En hel julvecka i Lofsdalen med lillebror, flickvän, flickvänsfamilj, hunden Dagny och katten Findus. En kravlös och finstämd vecka. Tyst. Snöflingor som faller.

Mathias hade älskat allt som var och allt som hände i denna veckan i Härjedalen. En vecka med så många upplevelser. Mycket utevistelse i Lofsdalens vackra omgivningar. Skogen och snön. Tallskogen där tjädertuppen helt oberörd gick och åt av tallbarr och knoppar. Besöket på en fäbod som öppnade upp för julmarknad. Renar, sameslöjd och retro ting. Jämtlandsölen.
Hemmafixad glögg som vi drack utomhus vid en eldstad när solen gick ner bakom fjälltopparna. Skidturerna med draghunden, hunden med stort H. Världens finast hund, den är nu en familjemedlem hos de som bor i Norge. Jag kan bara föreställa mig vad Mathias hade gillat denna hund, denna fina fyrfota vän.
Sällskapsspel. Julbord med delikatesser från både norr och söder. Fjällstugan vid slutet av vägen. Så många detaljer som denna veckan innehöll, så många detaljer som är helt i Mathias stil.

Detta och all värme som fanns i skaran av fjällstugegäster, inklusive både hund och katt. Mathias hade älskat allt i detta upplägg. Och jag, jag fick en känsla av trygghet i den värld som för mig har rämnat. Där i stugan kan jag känna den, en känsla av ro.

Du finns i mina tankar, du finns i mitt hjärta.

Älskade Mathias saknar dig så ❤️ din mamma