Att tiden överhuvudtaget har fortsatt att gå sedan den söndagen i januari.
Saknaden efter Mathias har varit så intensiv i veckan som gått, i allt jag gör och ser finns minnen.

En vän och jag packade ner det vi behövde för ett besök på landet. Planerade för en lördagslångpromenad, att  regnkläderna var med kollades en extra gång. Fixade havskräftor och vin. Det blev fredagskväll med mycket prat. En fin vän.
På lördagsmorgonen sken solen från en klarblå himmel, vi öppnar dörren och släpper in den klara och friska septemberluften. Den kyliga luften smyger in i köket och jag tycker att morgonkaffet smakar fint. Medan vi äter frukost börjar låga tunga regnmoln dra in från havet.
Matsäcken packas, regnkläder tillsammans med kaffe. Vi går ut mot Islandsberg, det var många år sedan jag var där, men stigen är vältrampad och skyltar visar vägen. Stigen går genom små skogar, jämte klippväggar och sedan öppnar landskapet upp. Nu går stigen över ljungtäckta klippor, det är kargt och trädlöst. Stigen vi trampar på användes till vardags av fyrplatsens boende, då var det inte i rekrationssyfte för att få den storslagna vyn ut över skärgården. Många ord blir sagda, tankarna flödar och vi pratar om psykiska sjukdomar. Men vi kan inte förstå.

Jag står längst ute på klippan, vid den gamla fyrplatsen, regnmolnen drar in från havet. Så många gånger vi har passerat Islandsberg sjövägen, guppat runt i vågorna, med målet att komma till Gullholmens berömda glasskiosk. Den speciella kiosken där glassen serveras i nybakade rån. Mathias ville gärna åka utanför Islandsberg, gärna fort, gärna i de största vågorna och gärna äta den största glassen. Minnena är så starka och i min kropp gör det så ont. I stunden är det svårt att förstå att livet går vidare, att det blir kväll igen.

Och nu är det kväll igen, ikväll är det valvaka. För fyra år sedan hade Mathias precis börjat på sitt sista KTH år. Livet var bra.

Min fina fina Mathias. Min son. Jag blundar och ser ditt härliga leende. Varför, varför? Frågan jag ska lära mig att leva med. Det går inte.