En sång för Mathias
Mathias är saknad av många. Jag är så rörd och tacksam över de bevis jag får att han har gjort intryck på människor han mött.
Nu ska jag publicera ett alldeles speciellt bevis. Det är två av Mathias nära och fina vänner som har skrivit text och komponerat musik till en låt till Mathias. Det är Marit och Albin som skrev låten efter Mathias begravning. Under sommaren fick jag ta del av text och inspelning, nu delar jag låten här, godkänt av låtskrivarna.
Det är så fint, det blir så smärtsamt. Jag har velat ha låten själv ett tag, lyssna och låta tårarna rinna, inte dela. Nu har jag varit vid graven och spelat låten, läst texten, tänt ljus och lämnat blommor. Det var tyst, fåglarna var tysta, stilla i kvällen. Tyst vid graven, bara sången hördes under trädkronorna.
Tack Marit och Albin, nu kan vi se Mathias ansikte med sitt fina leende och lyssna:
Du var en rastlös själ i seglarställ,
Du var en vildmarksguide i innerstan,
Allt som ville göra gjorde du.
Du fann en lösning på det,
Du fann en lösning på det,
Du styrde roder mot nya äventyr,
Det var en ständigt jakt men du var där
Du hade tid med både folk och trä,
Du fann en lösning på det,
Du fann en lösning på det,
Det är så tomt och tyst här utan dig,
Inga samtal fler samtal under tältets duk
Fåglarna flyger – men du kan inte se
Det finns ingen lösning på det,
Det finns ingen lösning på det.
3 svar på ”En sång för Mathias”
❤️ så starkt och fint att läsa att du spelat låten vid graven. Tack för allt du delar med dig av här i bloggen. Tänker på er! Många kramar från Marit
Jag har lyssnat på den här underbart fina sången många gånger nu. Jag tycker så mycket om texten för ni har verkligen fångat hur jag kommer ihåg Mathias. Jag har så många minnen ända sedan Mathias var liten men ändå tycker jag att ni på några få rader kunde säga så mycket. Tack till er som gjort sång och musik från Gudmor
Vad fint att du gillar den Karin. Jag tänker att egentligen är det inte så konstigt att du känner igen dig. För det spelade ju ingen roll om man träffat Mathias (eller Matrojken som vi kallade honom ibland) ett par gånger eller om man hade känt honom hela livet. Han var ju alltid densamma. Rak, ärlig, okonstlad. Han mötte alla på samma sätt.
Och tack Kerstin för att du fortsätter blogga. När jag själv har ”saknar Mathias dagar” är det fint att kunna landa på den här bloggen. Vi är många bär vi saknaden och de fina minnena.
Albin