Landar hemma efter en så intensiv vecka. Det uppskruvade, intensiva och stressande tempo har byggts upp på jobbet. Så mycket som ska hända på en gång, nya kontaktvägar och uppgifter som måste lösas nu, helst igår. Det är en till omorganisation som ska kännas in. Kollegor som är inriktade på att fixa lösningar, men de är på samma stressnivå som jag. Tyvärr är det inte det den mest optimala situation. Vi är alla under press, jag ser att förmågan att hantera pressen är väldigt olika. För mig är det en press som jag har svårt att hantera. Det finns liksom ingen kudde, något skydd som kan ta stötarna, iallafall dämpa dem. Inga av de strategier som jag hade förr kan stötta mig nu. Detta sorgearbete är energikrävande, både psykiskt och fysiskt, och tar tid. I vissa perioder ger sorgeprocessen upphov till ett konstant stresstillstånd, då lämnas inget utrymme för återhämtning. När hjärnan och hjärtat är fyllt med Mathias saknad är ytterligare känslor, ja jag kan säga så, på gränsen till vad som är möjligt att hantera.
Dessutom var Mathias och jag lite hjälpkuddar till varandra, vi kunde ha en kort uppdatering några korta ord ord om läget. Från honom , från mig. Sen var det bortsopat. Det finns en styrka i det. Nu sitter jag själv och med min röriga hjärna blir resultatet sällan så att det kommer fram något konstruktivt.
Därtill kommer alla skuldtankar, de här korta uppdateringarna om läget var något jag lärde mig mycket av, men var det detsamma för Mathias? Då verkade det så, idag är jag långt ifrån övertygad. Jag har trott så mycket, på så mycket som visade sig inte vara som det verkade. Skuldkänslor tär , de också.

När jag väl är hemma så råkar jag se en notis om att det blir direktsändning av sång och läsning med Stefan Sundström och Martin Emtenäs på Youtube. Direktsändning från Partille arena, tänker att det kanske är det jag orkar just nu, bara lyssna och se. Med dessa två så blir det prat om ämnen som jag ändå blir engagerad av, natur och människans påverka. Lite sång och högläsning ur böcker.

I studion, som består av soffor och en folktom arena, så blir det ett avslappnat samtal. Lugnt sittande på coronaavstånd i sofforna svarar de på intervjuarens frågor, med en självklarhet och på ett jordnära sätt förklarar Martin att vi kan inte se oss som en särställning i naturen. Vi är naturen, det är ett samspel. Alla ingår, det går inte att förutse vad som händer när någon pusselbit saknas.

Stefan har en framtoning som helt oförställd och ärlig. Han verkar genomärlig, han är ärlig med sina tankar. Ett intressant samtal, med djupdykningar i natur, odling , ordets betydelse och skapandets process.

En helt oförställd person. Jag har väldigt lätt för att förstå varför Mathias inspirerades av honom. Med ett lugn och självklarhet sitter han i soffan med keps och gummistövlar. Han är som han är. Martin får frågan av intervjuaren, om vad Martin ser som en positiv egenskap hos Stefan. Svaret bli just det , att han är som han är, han ändrar inte sitt sätt när han går upp på scenen, han är som han är.
De pratar om klimatångest och om världens ledare. Det är inta bara jag som är rädd för världens ledare,.
Som sagt de är som de är och det är en bra samtal som genererar mer tankar.

En av Mathias bästa vänner beskrev Mathias som oförställd, han ändrade inte sitt sätt utifrån vad någon annan förväntade sig, han var sig själv i olika sammanhang. Att vara påverkbar i sina diskussioner men att ändå inte lämna sitt jag. Samtidigt förmågan att lyssna av sina medmänniskor, att kunna möta gammal som ung med sitt sanna jag.

Kan bara säga att jag förstår Mathias analys. Stefan Sundström verkar vara ärlig. Årlig med sig själv. Avslappnad i samtalet, sittande i soffan iklädd gummistövlar och keps . En egen stil . Han går sin egen väg. Länk https://www.youtube.com/watch?v=rDAKQIGva7E
Jag ska kolla på dem en gång till.

Det var som sagt Mathias som var inspirerad av Stefan Sundström, så nu är Mathias i mina tankar. Jag tänker på allt vi gjorde, vad Mathias gjorde, hans energi. All förtvivlan kommer över mig igen, Det är tungt, det är grått , det är aldrighet. Jag är trasig.

Det blir en ny sommardag imorgon.