En dag på landet. Storasyster med familj kom på besök för att vi skulle vara tillsammans, det var fint av dem. Vi åkte till vårt sommarhus, det ligger vid Gullmarsfjorden. En ljuvlig plats när vi velat koppla av och bara leva havs och lantliv.

När vi parkerat och packat in matsäcken så försvinner vi igen i minnen, minnen från alla somrar som vi tillbringat här vid havet. Alla båtturer, alla fisketurer, alla stunder vid båtviken, alla stunder vid badviken, alla båtrenoveringsprojekt, allt traktorfixande.
Här har storasyster , Mathias och lillebror bråkat om vems tur det var att ha båten, de löste saken genom att rita upp schema över sommarveckorna och rättvis dela upp dagarna. Jag hittade Napp & Nytt 2004 och 2005 års upplagor, det var Mathias som var den drivande i att fixa fram den klassiska fiskekatalogen. Tipsen var många om hur det skulle gå till för att få fisken på kroken. Många makrillar har Mathias fixat till middag.
Jag försvinner in i min värld, jag går iväg på klipporna en stund, vill vara ensam i mina tankar. Jag ser Mathias komma på stigen mot huset med sina långa kliv, om det var någon annan med så kom den personen alltid något efter. Jag minns vår paddeltur som vi gjorde i somras. Det blev ett litet äventyr, heldag med fikapaus. Mycket blåst och korssvall i Gullmarn, då gäller det att sitta lugnt i kajaken. Mathias upptäckte också en ejder som var leucistisk, dvs. den hade delvis vita fjädrar, inte bruna som sig bör.
Jag har tänkt mycket på sista sommaren, hur mycket hade sjukdomen drabbat Mathias då ? Hade ångesten greppet då också ? Inget vi märkte.
Var det något tecken vi skulle sett eller något vi skulle frågat?

Någon vecka efter Mathias död var vi, lillebror och storasyster med familj också vid sommarhuset för att minnas. Vi pratade då om att ordna med en minnesplats, en soffa eller plats med utsikt över havet, där vi och Mathias vänner kan komma för att minnas och kanske tända ett ljus.
Vårt sommarhus kommer alltid att stå öppet för Mathias vänner.

Här finns havet, båtarna, vinden och de kommer aldrig att möta Mathias igen. För mej blir saknaden djupare för var dag, undrar hur den djupa sorg kommer att kännas när vi återvänder nästa sommar. Blir det några äventyr när du inte är där? Som morbror skulle du fixa nya krabbfiskespö och visa var de bästa krabborna finns.  Din upptäckarglädje smittar,  ingen är oberörd.

Älskade son, varför är livet så orättvist? Du skulle varit här.