Det är veckan innan jul och saknaden av Mathias gör så ont. Tankarna går ofta till hur det var förra året. Som vanligt mat och julplanering. Det som inte var som vanligt var att Mathias var sjukskriven, men det kändes som om han hade kontroll, berättade att han pratade med sina kollegor om hur de skulle göra när han kom tillbaka, dvs strukturera sina arbetsuppgifter. Han pratade om att han tyckte det skulle bli fint att vara på västkusten över julhelgen, hade bokat tågbiljett och planerade att stanna en vecka. Försäkrade sig om att den ekologiska julskinkan var beställd och hämtad. Lillebror var fullt upptagen med att planera för examen, flytt från lägenhet, planera för sin resa till Centralamerika för att sedan komma tillbaka till västkusten och sedan köra de 180 milen till staden norr om polcirkeln för sin AT läkartjänst. Storasyster med familj planerade för sin första jul med lillgossen, det var viktigt att få in besök hos alla släktingar.
I år tar jag mig genom den här veckan med tunga tunga tankar. Igår var jag vid graven, hade med mig en liten tall i kruka och så ljus. Graven var där, även om jag hoppas att den ska vara borta, att det inte har hänt.  Det är så fel att det finns en grav, Mathias som var så levande. Det har fallit lite snö, det glittrar lite i ljuset från gatlyktoran. Sätter mig på bänken och lyssnar på ”En sång för Mathias” , sitter kvar en stund och jag kan höra ekot av sången i ekarna bakom kyrkogården. Tänker att julen är över. Men, så är det ju inte.
Någon har varit och tänt ljus på graven innan jag kom, det är fint att det är fler som kommer hit. Jag vet ju att de allra flesta vänner bor långt härifrån, så minnet får vårdas på flera platser.
En vän har skrivit klart sin licavhandling och är klar för att hålla sitt seminarium. Många tankar har varit hos Mathias under tiden, hur han borde ha varit där och varit delaktig i diskussionerna.
Mathias lyckades engagera sig och bry sig om, det finns spår lite överallt och jag önskar så innerligt att spåren inte suddas ut, att de inte bleknar bort. Jag önskar att vi kan minnas tillsammans.

Lillebror är på västkusten hela veckan innan jul. Så blev det i år, sjukhuset i Narvik behöver sin personal över julhelgen, och då kommer lillebror att vara på akutmottagningen  Många besök hos hans västkustvänner finns så klart i planen för den här veckan, att upprätthålla kontakten är så viktigt. Men jag har också fått vara tillsammans med lillebror, det har blivit stunder där vi har pratat om Mathias och vi har återigen hamnat i tankarna om hur det var förra julen. Men hur skulle vi kunnat förstå?
Att lillebror är i närheten gör att tankarna på den kommande julhelgen liksom skingras lite. Visst är det juleljus i varje hus och kalendern talar om vilken dag det är, men om jag kan skärma mig från det, om jag kan skaffa ett filter, om jag kan trycka tillbaka smärtan så går nog dagarna, som de har gjort sen den 14 januari.

Storasyster med familj har flyttat in i huset en bit hemifrån. Nu är det deras permanenta bohåla. Det pysslas för fullt och flyttkartong efter flyttkartong blir tömd. Det är lugnt i omgivningarna. Trädgården ligger skyddad och omgiven av häckar och träd. Koltrasten och rödhaken hoppar runt fågelbordet, hoppas det är återkommande gäster och att de bjuder in fler. Det finns faktiskt inga gatlyktor, en ny erfarenhet, att det är mörkt om kvällen, riktigt mörkt. Men en fin känsla, sinnena blir så mycket mer vaksamma, alla ljud som hörs i mörkret. En annan dimension, en dimension som jag vet att Mathias också gillade.
Jag kan hämta och lämna lillgossen på ett betydligt enklare sätt, inte lika mycket planering krävs. Lillebror och jag har passat på att umgås med  lillgossen några dagar i veckan och dessutom försökt lära ut viktig kunskap. Lillebror studerar nämligen vetenskapen om laviner, detta för att bl.a. kunna ta hand om sig själv på ett tryggt sätt när han är ute på sina skidturer i branta bergen, kunskaper som han också tyckte att lillgossen ska ha. Vad lillgossen tyckte om det är lite oklart och vad föräldrarna tycker låter jag vara osagt.
Men att Mathias hade velat ta till sig kunskaperna, det vet jag med säkerhet. Lillebror hade haft en viktig diskussionspartner och påhejare.

Tomrummet efter Mathias ekar.
Min tillvaro blir aldrig mer densamma, hur många julhelger som än stundas och kommer att stråla förbi.