Läser böcker för att skingra tankarna. Jag skiftar teman när jag väljer böcker, inbillar mig att det hjälper mig att hålla koncentrationen på texten och kanske tom komma ihåg vad jag läst. Den lilla fina svarta katten ligger jämte mig i soffan och spinner, det var även Mathias favorit. Den  lilla svarta honkatten, nu är hon 17 år, har funnits med i mer än halva Mathias liv. Jag tror att hon känner att någonting är fel, hon är lugnare, hon liksom känner av min ledsenhet och stannar kvar längre i min närhet, låter den lilla motorn vara igång och försöker få min uppmärksamhet. Jag klappar henne och hon spinner. Vi tar och vi ger varandra värme.
Nu har jag  läst en riktigt bra bok, Vargattacken av Lars Berge. Det blev sträckläsning, nästan i alla fall. Jag har lärt mig massor. Det var den tragiska olyckan på Kolmården, där en ung kvinna dödades av vargar när hon gick in ensam i hägnet, som är upprinnelsen till  boken. Men författaren har givit en nyanserad bild av vargen, otroligt viktig information i vargdebatten. Författaren har gjort ett gediget arbete, intervjuat många vargforskare, berättar om vargens historia, studerat anteckningar ang vargflockarna i hägnet på Kolmården. Som det verkar så har säkerheten på Kolmården varit bristfällig. Incidenter med vargarna som inte tagits på allvar. Det viktiga budskapet är dock att vargar är vargar, de är rovdjuroch försöker bara överleva, precis som andra vilda djur och växter. Vargen agerar på sina instinkter. Begränsas deras utrymme och om de socialiseras, har den ingen möjlighet att agera som i vilt tillstånd, där flyr vargarna fara. Som sagt mycket läsvärd.
Återigen slås jag av tanken att ringa Mathias, tipsa om boken, som jag tror att han skulle gilla. Diskutera och få nya frågeställningar,  komma fram till att vi måste lära oss mer , läsa fler böcker. Det gäller att få alla vinklingar i ämnet. Tanken tar slut, ögonblicket är över.

I Narvik är det mörkt, solen når inte över horisonten. Lillebror har tre dagar ledigt över helgen. Nu planeras hyttetur, de ska gå på skidor in i en dal och upp på ett berg, för att sedan åka skidor nerför bergssidan och avsluta turen vid en hytte. En hytte för matlagning, kortspel och mer turplanering. Solen går inte upp, men det är lite ljusare några timmar på dagen, det är då de ska åka nerför, det betyder att de får börja gå på morgonen när det fortfaradnde är mörkt.
I veckan har det varit mycket rapportering från Troms, 4 skidåkare är försvunna. Förmodligen har de hamnat i en lavin. Troms ligger bara några mil från Narvik. Jag vet att det är skillnad på terräng och terräng, jag vet att försiktighet iakttas, men jag vet också att alla föräldrar oroar sig för sina barn, inte bara jag. Så ska det vara. Jag oroade mig för Mathias och att han mådde dåligt, men han lät så övertygande. Nu tänker jag mycket, jag tänker på min oro, mina frågor och hur han förklarade sina planer, jag lyssnade och trodde på det, att det fanns en lösning.  Men det kommer alltid att finnas en röst inom mig som säger att jag borde frågat mer, varit mer orolig och gjort mer.
Lillebror skickar sms, de har åkt hem igen, det blev dåligt väder. Kan koppla av för stunden.

Storasyster med familj har börjat möblera i sitt hus. Det finns plats över. Kanske behova av bokhylla , som kan svälja lite barnböcker. Jag städar böckerna ur en hylla. Om de vill ta den är det bra, annars fyller jag den igen. Jag plockar ut böcker, souvernirer och minns. Mathias saker finns också i hyllan.  Blir stående med en bok – Material Science and Engineering, 400 sidor typ- En lapp sitter klistrad på pärmen ”Kom igen ! Du klarar det ” . En fin uppmuntran av en fin vän, och ja, han klarade det, han klarade det bra. Han klarade så mycket, han klarade så mycket bra. Frågan är där igen, varför, varför? Det här livet är så svårt, jag är så trött. Jag saknar, saknar så gränslöst.

Så mycket kraft, nyfikenhet och kreativitet som dog, dog med Mathias.