Det är så mycket som är svårt att förstå. Att Mathias den dagen i den stunden inte orkade leva. Hur många gånger har jag tänkt att om han inte varit ensam just då, om han hade uthärdat den stunden, så hade han varit med i världen idag. Han hade ju så mycket han skulle göra. Han ville så gärna sätta ett avtryck.  Han ville förändra. Han hade kommit fram till sitt delmål, utbildning klar, jobbade med miljöfrågor, börjat på sin doktorandutbildning.
Han ville jobba med miljöfrågor.
Mycket aktivitet, många projekt, men det var ju så han ville ha det. Trodde jag.

Det är svårt att förstå att vi förstör vår miljö. Att vi utrotar arter, att den biologiska mångfalden minskar i allt snabbare takt över hela världen. Djur- och växtlivet hotas av föroreningar, bekämpningsmedel, skogsskövling, utfiskning och klimatförändringar. Vår överkonsumtion, särskilt här i den rika världen, är en av huvudorsakerna till den snabba artförlusten.
Förstörelsen av livsmiljöer och överexploatering är globala problem som gör att arter försvinner i allt snabbare takt världen över. 

Att då få arbeta med miljöfrågor, känns som att arbeta i rätt riktning. Mathias var så taggad, taggad till tänderna för att få börja göra något. Bidra aktivt till något som han trodde på.
Mathias utbildade sig för att jobba med omställning, med fokus på miljön. Banan var inte klar från början, den startade på Chalmers, maskinteknik. Pluggade, jobbade, kalasade och kämpade sig vidare till KTH, där han pluggade de sista två åren, Sustainable Technology. Inte något han bara gjorde, han gjorde det med energi och nyfikenhet. Så många diskussioner, så många grupparbeten , så många hemuppgifter. Så många telefonsamtal vi haft, varit överens, varit oense, eller rättare sagt haft olika uppfattning. Så mycket Mathias fått förklara och utbilda mig i, jag vet inte om jag förstod allt. Jag hoppas inte det för en förklaring under ett telefonsamtal ger inte rättvisa till all den kunskap som förmedlades på utbildningen.
Men mycket finns att lära och mycket måste förändras, så långt var vi väl överrens.

Under det senaste året har miljön varit omtalad dagligen i nyhetsflödet. Greta som aktivist i klimatfrågan och uppmanar till miljöstrejk är en uppmanings om ingen kan bortse ifrån. Varje dag diskuteras nu miljöfrågor, med växthuseffekten och klimatförändringarna som viktigaste motiv. Biologisk mångfald har också diskuterats mycket, av den tråkiga anledningen att den är hotad.

På nyheterna utfrågas forskare från det företag Mathias jobbade på. Deras forskning har ofta presenterats i rapporter och under sommaren var det nya inslag nästan varje vecka. Deras kunskaper efterfrågas, lösningar efterfrågas.

Hos mig gör det ont, vi fortsätter förstöra, forskarna har förslag på lösningar och mer kan göras , av oss alla.
Det gör ont för att Mathias är inte med.

Det är under min livstid, som så mycket har hänt. Storskaligheten har vuxit i snabb takt. Vi tar så mycket från naturen och förutsätter att det är en oändlig resurs. Trots att naturen har en så stor rikedom och är så generös, så har vi tagit ut så mycket att den nu har svårt att leverera i enlighet med de allt större och växande krav från oss människor.
Det här är någonting som jag känner stor skuld över.
Vi tillhör naturen. Det är den som är vårt sanna hem. Så behandlar vi vårt hem med den mänskliga girigheten, kanske när den är som allra värst. När slutade vi bry oss?
Jag funderar ofta på hur jag själv sprungit runt i ekorrhjulet och jagat igenom dagarna. Jag går fortfarande runt i hjulet, tempot har minskat betydligt och jag har mina tankar hos Mathias och också på hur jag ska kunna jobba för att inspirera medmänniskor att tänka på biologisk mångfald, när konkurrensen är så stor från dagens konsumtionsmönster.
Omställningen måste vara omfattande och ske riktigt snabbt. Den otålighet som Mathias hade hade behövts här. Omställningen måste också förklaras på ett inspirerande sätt. Inspirationen behövs för att några ska ta ledningen visa att det går att göra skillnad.

Han var så rätt i tid, han hade kunnat bidra, det krävs ett engagemang, det krävs förnyelse, det krävs debatt och ett ständigt upprepande. Han hade kunskapen och han hade kraften. Ständigt vässade han argumenten.
Varför Mathias? Varför orkade inte Mathias?

Samtalen handlar också om

Pratar om