Läkarbesök idag, jag fick ett långt samtal och stöd för att komma vidare i mina tankar.
En kommentar var att jag ska  försöka ge mej själv en förklaring till Mathias självmord. En förklaring som jag kan acceptera. Det får vara min förklaring , på det sätt som jag pusslar ihop alla bitar om det som hänt.
Just nu känns det som jag aldrig kan acceptera att Mathias inte finns, kanske kommer det en tid när jag kan leva ett annat liv, det utan Mathias. Men det livet känns så meningslöst, mina tankar kan inte forma ett sådant liv, inte idag.

Väl hemma igen så pratar vi om Mathias och återigen så går vi igenom vad som hände under de sista månaderna i Mathias liv. Sjukskrivningen på grund av utmattningsdepression, en möjlighet att få tid och ro till att sortera upp tankar utan att känna stress över att hela tiden prestera på topp. Vi vet att Mathias helst har något på gång så att han var aktiv och ute på nya projekt förvånade inte oss. Men efter vad som hänt så börjar vi förstå att det var ett sätt att försöka hantera sjukdomen, att lämna ångesten för en stund. Vi har också förstått att Mathias har gjort allt för att bli frisk, börjat träna aktivt, strukturerat hela sitt liv. Som han pysslat i sin lägenhet, han hade gjort den till sin, inrett med sin alldeles personliga stil, dvs med inspiration från båtlivet. Men det räckte inte, vad var det som gick fel? Alla runt omkring ville hjälpa dej, men sjukdomen tog ditt liv.

Den sista kvällen vi tillbringade i Stockholm, för den här resan, så hade många vänner samlats för att minnas och prata om Mathias. Så många unga människor som träffas för att minnas en vän, allt är så fel.

Nu när några månader har förflutit så förstår jag att alla var i ett chocktillstånd, ingen hade nog egentligen riktigt tagit in och förstått vad som hänt.
Men Mathias har bidragit till tusen och åter tusen historier och händelser så det var omöjligt att låta bli att berätta. Skidturer, paddelturer, cykelturer, seglingsutflykter, engagemang i STEK och båtklubb. Vi skulle kunna fortsätta så hur länge som helst. Det kan lätt bli en hel bok med händelser, på något sätt hade han förmågan att hamna där det hände. Det känns som han levde ett helt långt liv på sina 29 år.

Livet blir så tomt utan dig.
Dag som natt, du är alltid i mina tankar, älskade son.