Veckan går mot sitt slut, tunga dagar, långa veckor.
Det handlar om att överleva. Klarade julhelgen även detta år, jag förvånas över att det ens är möjligt.
Alla dagar är dagar utan Mathias, men de grymma minnena får fäste dessa veckor, de sitter fast, etsar sig fast i min tillvaro. Två år, kanske börjar det sjunka in, aldrig mer, aldrig mer få höra din energiska röst. Aldrigheten är svår, näst intill omöjlig att hantera.
Smärtan som uppstår i aldrighetens tankar, den oändliga aldrigheten, framkallar en fysisk smärta som skär, trasar sönder, river och ger inget tillfälle till ro. Vill bara skrika, skrika tills smärtan släpper. Samtidigt skapas det krafter och andra tankar från en källa någonannanstans. De bär ett motsägande budskap ”det hjälper inte, finns ingen hjälp att få , ingen återvändo, inget kan ge mig Mathias tillbaka”. Rabblar mitt mantra, en sekund i taget, en minut i taget. Andas.
Kastar mig in i jobb. ännu mer jobb. Så trött, den energi jag har fortsätter jag att använda till jobb och till att styra bort tankarna på Mathias. Jobbar mig igenom de tröttsamma dagarna, springer runt. Att ständigt vara sysselsatt, allt för att skrämma bort tankarna, de får inte fastna , inte hinna stanna kvar och omvandlas till tankar som drar med mig ner i djupet.

Går ut i skogen. Jag har sällskap av min fyrbenta vän, hon med den mjuka pälsen, de bruna kloka ögonen, hon som bara finns vid min sida, en vän som inte tröttnar. Hon får mig att lyssna på rödhaken, se på gärdsmygen som springer som en liten mus på gärdsgården.Hon får mig att lyssna på vinden och känna doften av våt mossa längs skogsstigen.
En stund av vila.

Mörkt är det även gäller ett annat ämne som berör mig mycket. Det är när jag lite senare läser jag en artikel från World Economic forum. Det är den årliga ”Global risk report” presenteras. När världens makthavare får lista de största hoten mot världen är det mänsklighetens förstörelse av naturen som innehar de fem högsta platserna på listan. Nu är det alltså de fem största hoten. Det är fler hot relaterade till miljö och biologisk mångfald som klättrat på listan för varje år.

Ringa Mathias, diskutera vad som hänt, vad ska hända nu. Kan det bli en förändring i vårt utnyttjande av både djur och natur. Att vi ställer om och inser att naturen inte är till för oss människor utan att den är till för sig själv och allt levande. Vad har vi för rätt att härska över de tillgångar som ska kunna nyttjas av allt liv.
Kan Greta få världens inflytelserikase ekonomer att lyssna ? Hon säger så mycket som jag hade velat säga.Vilken tjej. Behåll ditt mod!
Mathias hade gillat Greta.

Aldrigheten, kan aldrig få berätta, aldrig diskutera, aldrig få Mathias vinklingar, nytänkande och fyndiga kommentarer.

Den stora smärtan finns i aldrigheten.

Tillbringar några dagar med fina vänner, också det en stunds vila från vardagsverkligheten. Långa samtal vid middgsbordet, utflykt till havet. Januarisolen värmde på klipporna. Ejdrarna spelade, uppvaktningsropen hördes över vattnet. Det är värt så mycket, samvaron är värdefull. Distrahetrar ensamheten i min livsånga sorg.

Så var det graven. Vänner har varit där, jag kan se det, pysslat och tänkt.
Tack vänner för att ni finns. Att vi kan minnas, för minnena finns.

Nästa vecka, kanske , kanske blir de veckodagarna lite lättare att genomleva.
Lillebror kommer till västkusten.