Nej, nej jag kan inte ringa
Korta ögonblick kan jag tro att allt är som vanligt, att Mathias finns där, att han kommer till landet. Det är snart sommar, då kommer han. Det var länge sedan vi sågs , men snart är det semestertider och då ska vi ses. Snart ringer han.
Nej, just det, han är ju död.
Slagen som kommer är obönhörliga, kraften i dem får mig att tappa andan. Ramlar ner som i ett slukhål, det finns inte någonting att hålla sig i.
Påminnelsen är så oerhört hård.
Totalt tappat riktningen i slutet av veckan. Måste få stanna upp, landa i sorgen, vila i sorgen, för att sakta sopa ihop spillrorna. Träna för att hålla ihop imorgon. En dag i taget. Trött,trött, tröttheten vinner.
Kärlek är fint, men så svår att hantera. När den är obesvarad.
Lillgossen anländer, han har energi och han lyckas få min uppmärksamhet. Det ser han till att han får, på sitt sätt. Det bara faller på plats.
Vi letar efter leksakerna,duplo tillhör favoritleksakerna. Sen hittar han en leksakstraktor, också det en favoritleksak. Vet inte vad det är med dem mer än att de är just traktorer, men någonting speciellt är det med traktorer. Mitt i letandet säger jag, det där måste vara Mathias traktor. -Mathias traktor – , säger Lillgossen och tittar frågande på mig. Ja, säger jag Mathias traktor.
Någon gång vet jag att jag ska jag berätta om Mathias. Berätta om Mathias och hans älskade traktorer. 135:an som inköptes till landet, med både lastbrygga och skopa. Traktorn som han körde runt med på landet, det fanns alltid en anledning att köra traktor, fanns det ingen, så fanns det ändå. Hämta grejer, lämna grejer, roligare så.
Massey Fergusonskyltar, bilder på Ferguson, flertalet som han hängde upp i sitt rum, och i andras rum också.
Mathias hade Fergusson som lösenord på datorn, jag tror att det fortfarande var med på sista jobbet
Alla dieseldoftande bläkläderhängselbyxor som jag hittat på landet. Så mycket Mathias. Bara så mycket du.
Här finns också en liten traktorfantast.
Den här traktorfantasten lever i nuet, han märker inte av min sorgsenhet, han får istället syn på vattenkannan och börjar vattna jordgubbsplantor. Mycket målmedvetet. Det blir så att en jordgubbsplanta blir vattnad med en kanna vatten ca 100 ggr. Det blir nog fina jordgubbar av det.
Verkligheten, den brutala verkligheten, gråten sitter i halsen. Gråten vill inte släppa och jag är så trött.
Lär mig att stå ut med någonting som jag inte vill stå ut med.