Trötthet och sorgsenhet, ledigt från jobbet några dagar för att försöka skaka av mig något av tröttheten. Att åka till stallet tidigt på morgonen, att bara få vara, ingen som dömer, bara tysthet, behöver inte prestera. Denna morgon blåser det på västkusten, mycket. Löven virvlar i luften, det ser ut som att småfåglarna kniper fast med sina små klor kring grenarna och åker med, ser ut att vara lite karusellaktigt. Några verkar ha glömt att det är höst, så de börjar med vårsången igen.
Trots den lugna miljön och den avstressade samvaron med mjuka mular skapas trassliga tankar. Tankarna stannar hos Mathias.
Jag kommer aldrig att acceptera att han tog sitt liv, däremot måste jag lära mig att förhålla mig till att Mathias är död. Ett förhållningssätt som ska hjälpa mig i mitt fortsatta liv, att förhålla mig till det liv som jag har här och nu. Jag lever med konsekvenserna av hans sjukdoms beslut, det går inte att sudda ut. Det förgångna finns med oss, det förgångna lämnar oss inte. Det ska inte lämna oss, det tillhör livet. Klart att vi blir påverkade av just det förgångna; minnen, förnimmelser. Associationer av det förgångna bär vi med oss i nuet och in i framtiden. Bra eller dåliga det spelar ingen roll, det förgångna finns i ryggsäcken vi bär med oss. Jag är inte ensam om att vara så påverkad av all sorg, lidande och smärta som ett trauma innebär. Jag vet också att jag måste hitta ett sätt att förhålla mig till min tunga, tunga ryggsäck. Att göra det omöjliga möjligt.
Reflekterar kring döden och det det är inte om vi dör, utan när vi dör. I det perspektivet blir alla små göromål och småsaker som händer ganska så betydelselösa. Jag vet så väl att livet ska upplevas, men jag har hamnat i ett annat tillstånd, det är att klara av livet, det är min känsla av livet nu.
Tankar kring det som är så betydelsefullt i nuet finns så klart också, på de nära och kära som finns runt omkring, på de som finns som visat att de är så fina medmänniskor, på de som är närvarande i djupa samtal, på de som möter mig i min sorg.
Men känslan av förlusten är där, känslorna försvinner inte för att du säger att du inte vill känna dem.

Ledigheten blandas med lite andra aktiviteter, höstfotografering, trädgårdsarbete, möte med lillgossen och hans lillasyster och så biljettbokning.

En av mina bästa stallvänner har flyttat. Hon fick möjlighet att pröva på arbetslivet och vardagen på en plats norr om polcirkeln. Märkligt, men de i min närhet verkar ha en dragning mot det kalla, snarare än åt det varma. Ja, det finns ju så klart vänner som vill mot sydligare breddgrader också.
Nu blev det iallafall ett flyttlass som gick norröver. Hästen fick flytta med, vilken resa. Med en vän som tillbringar vintern bland snö och norrsken, och dessutom vill ha besök, så satsar jag på en vinterutflykt.

Lillebror bor nästan nästgårds, ja iallafall bara 50 mil nordväst om Jukkajärvi. Ett besök i hans nya lägenhet, få se hans vyer, känna lite på de gator han trampar på nu. Kanske få gå på utetur , men det blir inte på Lillbrors vanliga stigar, nu får det bli lättgånget.

Västkusten till polcirkeln , ca 140 mil, Jukkasjärvi 160 mil, Tromsö 190 mil. Nu planeras det in och om allt går som tänkt så går resan dit i december. Lite pyssel är det allt med att kombinera kalendrar, jobbschema och kompledigheter. Men som Mathias hade sagt ”Kör på det, det löser sig”. Så varför tveka, trycker på betala knappen, bokat och klart.
Pratar med Lillebror om buss och tågresa från Tromsö, Narvik till Kiruna, det är världens nordligaste elektrifierade järnväg och minst sagt spektakulärt. Sträckan Riksgränsen – Narvik är dramatisk, djupa stup, glaciärer och höga fjäll. Tänkte mig en resa där det kittlar i magen , så efter en stunds tystnad säger Lillebror ”Mamma, du kommer inte att se något…….” Nej så är det, solen går inte upp, men kanske, kanske är det lite ljus när solen är precis under horisonten mitt på dagen, när tåget passerar.

I minnet ser jag Mathias precis som han var. Vet att han skulle varit delaktig i resan på sitt sätt, uppmuntrande och fyndiga sms. Begära uppdateringar om vad vi gör nu, både på tidiga morgnar och sena kvällar, på ett sätt som bara var så mycket Mathias.

Älskade , älskade vän.