Vaknar på landet, himmelen är klarblå. Tankarna går till Mathias, som det är mest. Det är mycket man tar för givet, tills dess att livet vänder. Och det här livet har knockat mig så hårt. Vi packar badkläder och kikare, beger oss mot Kollandsö. Till vännernas sommarhus vid Vänerns strand. Ett härligt ställe, beläget bland lummiga lövträd och utsikt över sjön. När vi kommer är huset fullt av aktivitet, bullbak och lunchförberedelser. Lunch blir det vid stora köksbordet och sedan båtutflykt. Sjön ligger som en spegel, en alldeles speciell känsla, sommarkänsla. Sjön är så stilla, det gör att vi vågar oss ut på långtur. Båten styr mot Lurö skärgård, och så har vi hamnat i Värmland. Vi gör strandhugg på Vithall, en ö långt därute som varit befolkat till 50 -talet. Det finns ett litet musem i det hus där de sista bofasta bodde. Ett syskonpar som liksom blev kvar. Ön sköts nu av några av de bästa natutvårdarna som finns, får. Men idag ligger de i skuggan och pustar. Arbetet går på lågvarv.
Det blir dagens natur och kultur. Mathias hade velat höra om allt och frågat om en del praktiska och finurliga detaljer , och så hade han velat höra berättelser om fåren.
Bad från bryggan och fika på bryggan. Kaffe efter bad smakar alltid himmelskt gott. Beger oss hemåt igen , då har vinden tilltagit och det tar en bra stund att åka tillbaka. Färden går inomskärs, farleden tar oss genom  genom vasskanaler och sund. Det hugger till i mitt bröst och den där klumpen i halsen växer igen. Vi är på ett sådant ställe som Mathias hade gillat, det är ett ömtåligt läge. Jag tänker så mycket på Mathias så han känns nära. Jag ser hans glada ansikte och de slitna shortsen.

Vi förstod det ganska tidigt på eftermiddagen att, dinner will be late. Hungriga landar vi hemma vid bryggan och fixar kvällsmat samtidigt som vi ser solen gå ner. Sen går färden mot Bokenäs igen. En hel sommardag till har nått sitt slut.
Jag tänker att jag velat stanna därute på ön, långt ifrån verkligheten, den jag inte vill tillbaka till. Sommarhuset ekar tomt, ekot efter Mathias. Jag har så svårt med det här livet.

Så innerligt saknad, älskade Mathias.