Skärtorsdagsmorgon, stiger upp och går igenom huset. Lillebror kom igår kväll, fint när han är hemma i huset, sover ännu. Jag vill spara på ögonblicket, vill stanna i stunden. En djup känsla att smyga runt barfota, värmen kom igår, 17 C varmt, det är snabba kast mellan vinter och vår. Värmen finns kvar i huset. Ljuset utifrån söker sig in genom fönstren. Strax efter soluppgång.
Brygger kannan med kaffe, svart kaffe, redo för gemensamhetsfrukost. Väntar på att Lillebror också ska komma ut i köket och börja sin berättelse om hur det är i utlandet. Han kommer från snö, sol, skidåkning. Jobb också förståss.

I mitt förra liv var detta en njutning, en tyst morgon, varmt kaffe och frukost med familjen.

Nu är livet mest som ett, jaha, känslan av meningslöshet. Ett grått töcken som är svårt, så svårt att hitta ut ur. Kanske, kanske kan dess stunder göra sikten lite klarare. Behålla känslan av liv, någon minut, någon sekund.

Lillebror på besök, storasyster med familj vill också träffa honom. Familjen kommer. Lillgossen har snabbt, väldigt snabbt listat ut att här kan jag snabbt bli centrumfiguren och få alla vuxna att göra som jag vill. Listigt värre. Förmiddagens timmar fylls med att fylla på den lilla vattenkannan som Lillgossen kånkar och bär på för att vattna trädgårdslandet. Kannan är liten och trädgårdslandet förhållandevis stort. Mycket beslutsamhet. Många steg. Mycket bärande på den lilla vattenkannan. En mycket liten gosse, lever i nuet, inställd på sin uppgift, får mig att vara i trädgårdsvärlden, en förmiddag. Skärtorsdag.

Verkligheten slår till igen, så som den gör, ofta, så ofta. Slår med kraft. Mathias är inte här. Han kommer aldrig mer till morgonkaffet. Han stol kommer för evigt att vara tom, vid frukostar, vid alla helger, vid alla påskhelger. Så svåra dessa högtider är.

Det är så betydelsefullt att de alla är här, de är här och de finns i det här livet. De finns och de är närvarande. Måste leva med dem som lever. Vi är ett sammanhang och vad är man utan varandra ?
Vi var i ett sammanhang, en samhörighet. Vi, Lillebror, Storasyster, Storasysters familj, Mathias. Så stort, så betydelsefull samhörighet, som blir en djup kärlek.

Bryts den blir det svårt.