Sommarkväll i juli , timmen börjar bli sen, det skymmer utanför och det blir mörkt inomhus.
En tid på dygnet när det är många tankar som passerar min soffa. Sommaren var Mathias tid, kanske hans bästa tid, visserligen gillade han vinter och vår, det var också äventyrens tid. Skidfärder, skridskor och så förstås kajakpaddlingen med start på våren.
Men sommaren, den förtrollande fina tid som är nu, att han lämnade allt. En sådan vacker kväll och jag är fylld av sorg och saknad. Och aldrighet.

Tankarna går till fina sommarmöten. Möten med Mathias vänner. Det är trots allt en sorts tröst att finna i dessa möten.
Att får träffa Mathias vänner är jag så tacksam över. Tomheten efter Mathias finns alltid med, men att dela den, att veta att det är vänner som saknar. Det tar jag till mitt hjärta.

En förmån är det att träffa vännerna igen.
Så fina vänner.

Tidigare i juli månad möttes jag och en vän vid havet. Kanske inte en tillfällighet att det blev just vid havet. Att känna närhet till det Mathias tyckte om.
En blåsig dag, vi får söka skydd bakom vindpinade tallar och bohuslänska klippor. Vi fikar, dricker kaffe och pratar. Hon berättar om Mathias energi, hur han fick sina idéer till handling och resultat. Under den korta tiden han var i Malung, hade han lyckats komma med i lokaltidningen, nästan blivit kändis, med sin ide om turskidor som skulle tillverkas med syftet att vara hållbara för miljön. Det var via kontakter i området som hon hade fått denna nyheten till sig. Kändis på kort tid, han måste ha varit övertygande.
Om hur han ofta lyssnade och stöttade i samtalen, slutade ofta med – Det kommer att ordna sig, till det bästa-
Jag vet hur mycket de pratat, så många diskussioner, så mycket samvaro. På något sätt är vännerna en länk till Mathias, de har utbytt så många tankar och är varandra nära.

Mitt andra möte, en varm dag och vindstilla. Nu blir det ett besök i handelsträdgårdens café. Miljön är mysig och så är det närheten till havet. Och med doft av kaffe. Café möblerna består av loppis fynd, det ser ut som att alla modeller av stolar, fåtöljer och bord finns här. Som en katalog fast på ett annat sätt. Loppisfynden står i ett växthus, ett stort växthus som är cafe lokal, häftigt. Gårdsplanen är stor med många fikabord. Mathias hade trivts här, havet skymtar nedanför ängen.

Stunden och samtalet med Mathias är fint. Så många av Mathias egenskaper som vi båda känner, det berör, det berör på djupet. Hans förmåga att analysera och sedan komma med en fundering från en helt annan vinkel. Plocka fram detaljer ur framstegen och föreslå vad som kan bli en ny frågeställning.

Hans kunskaper hade behövts , men inte minst hans förmåga att snabbt analysera och vrida på kommentarer och slutsatser.
Saknad som inspiratör. Lunchpromenaderna i parken utanför kontoret har inte återupptagits, det gör alltför ont att gå ut, lyssna på fåglarna och vinden sus i de höga trädens kronor.

Mötena avslutas .Vi skiljs, jag känner att jag vill hålla kvar stunderna.
Så fina vänner, och jag har fått träffa dessa två igen.

Det har gått lite mer än 18 månader sedan Mathias dog. Det är inte så länge sedan, men det är svårt att förhålla sig till tiden, ibland känns det som en evighet.
Det är så länge sedan jag träffade Mathias.
Så mycket har hänt, vännerna har jobbat med mycket under den här tiden. Nya projekt avlöses av ännu fler nya projekt. Nya ideer och innovationer avlöser varandra. Möjligheterna är många. Roliga och intressanta händelser har ägt rum i både jobb, privat och kompisliv. Så mycket kommer att fortsätta att förändras under åren som kommer.

Mathias kommer inte tillbaka, inte vara med i alla händelser och upptäckter. Det gör så fruktansvärt ont. Sorgen och saknaden tär.