Natten som gick var en natt när det var svårare än vanligt att sova, det blir så förvirrade tankar om natten och skuldkänslorna över att inte ha förstått hur dåligt Mathias mådde blir till enorma skuldkänslor. Så jag tar och förflyttar mig till soffan där jag kan ligga och titta på stjärnorna och månen. Försöker för tusende gången att tänka tillbaka på hur vi skulle fångat upp de signaler som Mathias sände , om det var det han gjorde eller om det var vi som inte hade känselspröten ute. Återigen hittar jag inga svar. Katten har i alla fall förmågan att fånga upp signaler med sitt sjätte sinne,  kommer och lägger sig tätt intill, spinner och gör vad hon kan för att trösta.

Jag börjar titta på bilder som jag ska lägga ut här på bloggen, men det gör för ont att se Mathias, oftast glad och mitt i ngt projekt. Så det här med bilder får vänta tills det blir möjligt.

Lillebror är här på besök, han har sin första långledighet från jobbet han började på i februari. Nu har han rest från Norge för att hälsa på vänner och oss. Så fint det är att ha lillebror här, det blir mycket prat om vad som händer runt omkring oss i vardagen och om Mathias förstås. Det är så värdefullt att vara tillsammans.

Igen och återigen konstaterar vi att allt är så fel.