När jag steg ut på trappan idag så satt en flock Sidensvansar i den fina eken mittemot vårt hus. Jag föll sönder igen och fick sätta mig ner, satt kvar en stund och kände tårarna rinna på mina kinder. Hur kunde sjukdomen vara så grym så att du inte såg någon annan utväg än att avsluta ditt liv? Avsluta det när du hade förmågan att se allt fint runtomkring dig, både i naturen och i alla människor du mött.
I all din aktivitet och energi måste du haft stunder med ett outhärdligt lidande. Vi har tänkt, pratat, grubblat, gråtit och försökt förstå, men vi kommer inte längre. Det måste varit så mycket mörker och ångest så vi kan inte ens förstå en bråkdel av vad du känt. Vad har du försökt förmedla till alla oss som funnits i din närhet, varför har vi inte förstått?

Ända sen mycket unga år har Mathias varit en energirik och aktiv liten gosse, det har alltid hänt något där han befunnit sig. Alltid ideer, alltid något på gång. Energi, engagemang och en hög aktivitetsnivå har varit hans personlighet. Mathias började på Chalmers 2008, maskinteknik, något han ville och satsade på. Första hösten drabbades han av en depression, men studierna fixade han och depressionen likaså. Efter en del studieuppehåll, för resor mm, så sökte han masterutbildning på KTH. Miljö och hållbarhet var förstås valet, och efter examensarbetet fick han jobb, ett jobb där han fick arbeta med det som han verkligen tror på. Han ville så gärna förändra och förbättra för vår miljö.

Jobb, lägenhet, vänner , fritidsintressen i Stockholm. Alltid på språng och utåt såg det ut som om han riktigt gillade alla nya utmaningar. Vad är det vi missat? Vad hände sista veckan på sjukhuset?

Veckan efter Mathias död är vi i Stockholm, en dag besöker vi båtklubben där Mathias hade sin båt. En folkbåt som han höll på att renovera, det var ett stort projekt då däcket skulle bytas. Han gillade att jobba praktiskt och jag förmodar att det var avkoppling från det teoretiska som han jobbade med på dagarna. Nu kan jag aldrig få svar på mina frågor. Renoveringen gick framåt , en del av däcket hade han fixat förra våren , nu några veckor innan jul hade han och en kompis varit och handlat virke så den resterande delen också skulle bli klar.
Båten låg på sin vanliga plats och virket låg framför båtplatsen, det bara väntade på Mathias. Han hade planerat , han ville leva. Var gick det så fel ?

I allt han gjort de senaste veckorna , månaderna fanns det tankar på framtiden. Varför tog du ditt liv?

Det är så mycket som påminner om Mathias, så fort jag ser en träbåt så kommer minnena fram. Barnen i flytvästar framkallar också minnen, dem kallade han för lysmaskar.