Grå himmel. Envist regn. Mörkt innan det hunnit bli ljust.
Mellandagar, de dagar som förr var bra. En tid för lagomlugnet.
Tid för mys.
Väntan på nyår .
Nu vill jag inte, ingen glögg, inga promenader i den sköna skogen.
Det dova bruset följer vart jag är, bruset av en tid som inte finns, framtiden vi alla skulle ha tillsammans.
Den framtiden som var så given.

Stångas mot tröttheten och längtan, längtan efter Mathias.
Gråter trötta tårar över att Mathias liv blev så svårt.
Tårar över det liv som blev.
Minnena som skulle vara fina, men det gör så ont.
Gråten gör så ont.

Vetskapen om att ännu en årsdag snart är här.

Finaste Mathias. I mitt hjärta.