Det jag kan göra är att stå ut. Jag måste klara att stå ut. Pressa fram ett lugn, så kaos inte slukar allt.
Finna mening. Det finns ingen mening.
Hålla mig sysselsatt. Sysselsatt så koas inte får greppet över lugnet.
Måste acceptera döden, åtminstone på något sätt, så att jag kan stå ut.

Vaknar och lyssnar, det blåser mycket, det viner i takpannorna, när jag kliver ut på trappan så är det snö i luften. Hösten blev till vinter. Åker till stallet, håller mig sysselsatt, håller mig i bubblan, trycker bort tankarna på meningslösheten.
En ridtur i blåsten tillsammans med min stallvän. Hästarna trivs i det kalla vädret, vi har frusna fingrar och tår. Kaffet till oss och höet till våra fyrbenta vänner blir en fin avslutning på dagens hästaktivitet. Den varma kaffekoppen gör också att jag får kontakt med mina fingrar igen. Ute i alla väder det var inget Mathias var motståndare till, om man backade däremot så kom kommetarerna snabbt med liknelser om innekatt….

Tillbaka till soffan hemma, då kommer tankarna. Tidig lördagsmorgon under hösten förra året så ringer Mathias, han hade definitivt vaknat före tuppen. Han var på tågcentralen på väg söderöver.
” Nu gick Victoria förbi”
Jag svarar – vem, vilken Victoria?
” Victoria, du vet. Och han Daniel kommer nu.”
Senare på dagen så läser jag nyheterna, och visst är det så att Victoria var ute i  naturreservat i Västergötland, då åker man tåg och vem lyckas vara på centralen när kronprinsessan med livvakter är på väg till sitt tåg. Det är så mycket Mathias.

Packar till utflykt imorgon. Håller mig sysselsatt.

Saknar dig, älskar dig.