Vandringsbloggen, en blogg jag hamnade på av en händelse. Utslitna skor behövde bytas till nya, sökningen startade och i mitt sökande efter bra och prisvärt alternativ, såg jag rubriken Vandringsbloggen. Jag har noterat den här bloggen tidigare och tänkt att läsa mer, då sidan ser inbjudande ut, den lockar fram nyfikenheten. Men nu, var det något annat som drog blicken dit, rubriken ” Vår älskade Angeliqa” stämde inte med det jag förväntat mig, scrollar ner och läser vidare – Det är med stor sorg i hjärtat vi måste meddela att vår älskade Angeliqa har tagit sitt liv –

Ytterligare en ung människa som inte längre orkade leva.

Jag läser på bloggen om hennes liv som heltidsvandrare. Om hennes vandringstips, om hennes förslag på vandringsleder. Berättelser från vandringar hon själv har gjort, funderingar hon förmedlar.
Så idérik, så kärnfulla texter, så inspirerande, så full av energi.
Hon beskriver att hon lever sin dröm, vandrar sin egen väg. Fortsätter att utvecklas enligt den väg hon själv väljer. Då är hon fri på riktigt.

Bloggen är uppdaterad ofta, flera gånger i veckan. Inspirerande texter, den sista av Angeliqa ”Knepen för att torka kläder om du blir dyngsur ute på leden” är från 2 april och sedan det sista inlägget, publicerat den 11 april.
En till så ung människa, så full av lust och glädje, som lämnar den här världen alldeles för tidigt.

Glädjen att att dela med sig av sina upplevelser, att inspirera oss andra för att sedan gå vilse. Det är många som bär på en ryggsäck som inte öppnas för insyn. Psykisk ohälsa som drabbar många högpresterande, de har ofta höga krav och ett stort engagemang, dömer sig själva väldigt hårt. Kombination med psykisk sjukdom kan göra att det till slut tar stopp, när det inte går att backa.

Många bilder finns på kaffepannan över öppen eld. Många muggar mörkrost verkar ha druckits sittandes på stubbar i skogen. Det är där samtalen sker och ideerna skapas. Det är där stunder med den självvalda ensamheten finns, den som behövs för att bli vän med sig själv. På ytan verkar allt så fint. En fin tjej, målinriktad, nätverkande och så säker på det hon gör.

Så går hon sin egen väg, en vandring som aldrig tar slut.

Kan lätt tänka mig att Mathias hade blivit en följare av bloggen. Inspirationen som genomsyrar texterna, han hade uppskattat det. Syftet att nybörjarna ska känna en nyfikenhet på att komma ut i naturen och att de mer rutinerade ska få ännu mera tips för ett liv därute. Att det ska kännas lätt med friluftsliv att det ska vara lätt komma ut i naturen, att det livet behövs för att sortera tankar. Äventyren som jag vet att han hade kommenterat med fyndiga kommentarer, då så mycket text och bilder som är helt i hans stil. Kaffe, öppen eld, friluftsliv, uteliv, skidor, snö.
Och loppisfynden, att någon skriver om värdet av att fynda på loppis. Friluftsprylar på loppis, vilken grej.

Saknar Mathias så, han tände många, många lägereldar i våra hjärtan.

Ett vandringsliv, alltför kort: http://vandringsbloggen