I slutet av veckan fick jag förmånen att åter igen få ett nytt möte med en av Mathias fina vänner. Att få träffas och prata om Mathias, minnas.  Samtala om Mathias alla idéer, om hans energi, om hans kunskap och också om hans behov av snabb respons, otåligheten. Också om hur den energin liksom blev tonades ner under hösten, hans sista höst.
Vi träffas på ett café. Caféet serverar ekologiska frallor och bullar. Kravcertifierat kaffe. Innergården på den gamla gården är lummig och grön. Lastpallar har återanvänts, nu tjänar de som sittplatser . Fågelbad finns i den gamla trädgården, fyllt med vatten, ordnat och städat. Vi kan bara konstatera att Mathias hade passat fint in på det här stället.

Att få dela sorgen och saknaden, att försjunka i minnen. Mitt i all meningslöshet, saknad och ensamhet i sorgen så gör orden till en del att ensamheten blir lite mindre ensam. Det finns fler som minns.

Timmarna går fort, det finns mycket som händer i det vardagsliv som trots allt pågår i det liv som fortsatte. Projekten går framåt, målen uppnås och nya mål sätts. Nya slutsatser och återupptagna diskussioner. Vardagen går vidare, med all dess både positiva och jobbiga händelser. Dagar när livet flyter på och dagar när tröttheten tar över. Som livet är.

Jag vet att att tiden går, dagarna går och att livet är kort. Att vara med i de pågående dagarna är också någonting som måste få sin uppmärksamhet. Men jag tror också att sorgen måste tas på allvar, det har hänt mig och sorgen efter Mathias är en del av mig. Nuet ställer krav, allt i vardagen ställer krav på uppmärksamhet, men ingen kan leva utan ett förflutet. Jag har mist någon av de som jag älskar allra mest. Jag finns till här i världen med en oändlig sorg, jag finns fortfarande här och sakta, sakta ska jag hitta vägen in igen. Söker efter en balans.

Jag har förlorat det dyrbaraste jag hade, jag har förlorat Mathias, men jag har haft honom och det kan ingen ta ifrån mig. Tiden går och nu känns det som det var länge sedan jag träffade honom, det gör mig rädd och jag vill inte förlora minnena. Så dessa möten med fina vänner bryter rädslan, jag vet att han finns i flera hjärtan.

Världen slutar inte snurra. Det är tydligt att allt rullar på, det är så att jag behöver er, ni fina vänner, jag behöver få höra hur ni fortsätter era liv. Tack för att ni delar med er.