I dag åkte jag in till stora staden, till storasyster och lillgossen. Det blev en stund med lek och pyssel. Lillgossen har precis börjat gå, så vi fortsatte att träna, oj vad vi tränade, 22 steg klarades av, men bara rakt fram, det ingår ingen sväng i det ännu. Får vi träna på nästa gång vi ses. När undervisningen ändå var på gång så tittade vi på fåglar, idag letade vi efter fiskmåsar.
Det blev en tur ut till närmsta lilla skog också, vitsipporna blommar för fullt och det luktar vår. Mathias finns med i tanken mest hela tiden, han hade gillat att vara med, han hade lyft på stenar för att kolla efter skogsödlor, orm och annat smått och gott som brukar finnas under sten. Entusiastiskt hade han delat med sig av sina fynd.
Sen lunch och fika, det blev nybakade kärleksmums till kaffet. Det var Mathias favorit, han har aldrig gillat tårta, här kanske någon annan protesterar, men bakades det kärleksmums så rensade han plåten. Jag vet inte om han bakade sådana själv, men när han bakade bröd så skickade han bilder på härligt nybakat. Sen kom en bild på hur köket såg ut, ibland väldig städat och ibland hade hushållsassistenten bråkat så det såg ut som en mindre snöstorm dragit fram. Det händer så lätt. Sen var det de små röda, han upptäckte att han hade snyltande inneboende, de bodde i mjölet, rätt tystlåtna men väldigt irriterande. Mathias skickade en bild på dem också, för vi skulle ju artbestämma krypen, men så det kom annat emellan och mjölet fick bo på balkongen.

Det har gått 3 månader och 13 dagar sedan Mathias tog sitt liv och jag undrar hur jag kan vara, hur kan jag alls vara när Mathias inte finns? Men jag lyckas vara med här en stund till. Lillgossen utstrålar energi och värme. Det går ett tag till.

Att vara innebär att det finns en längtan hela tiden, en längtan efter att ha Mathias här, en längtan efter att veta att han cyklar hem till sin lägenhet, en längtan efter ett telefonsamtal, höra hans röst. Att bara vara innebär en längtan som inte går att komma ifrån, den växer sig starkare och starkare. Om jag väntar med att vara tills imorgon, så kanske det går att vara ett tag till.